Löneutmätning innebär att en arbetsgivare, med stöd av ett domstolsbeslut, drar av en del av en persons lön för att betala en fordringsägare. Löneutmätning som juridiskt medel mot fallande betalning eller utebliven betalning kan spåras ända tillbaka till romersk tid. En person kan bli föremål för utmätning vid exempelvis obetalda lån, utebliven betalning av federala eller delstatliga skatter samt uteblivet underhållsstöd för barn.
Den federala regeringen har riktlinjer för löneutmätning under USA:s arbetsmarknadsdepartement (U.S. Department of Labor). Dessa riktlinjer gäller i samtliga 50 delstater, District of Columbia samt amerikanska territorier och besittningar. Alla företag är skyldiga att efterkomma beslut om löneutmätning, vilka vanligtvis utfärdas av familjerättsliga domstolar, delstatliga myndigheter eller skattemyndigheten IRS.
Enskilda delstater får anpassa dessa lagar till viss del så att de bättre passar deras socioekonomiska förhållanden. Om delstatens utmätningslag anger ett annat belopp än den federala lagen, gäller den lag som resulterar i det lägre utmätta beloppet. Delstaten Virginia har egna lagar om löneutmätning.
Lagarna i Virginia stipulerar ett högsta belopp som får dras av från en anställds lön, och de hindrar även arbetsgivaren från att säga upp den anställda på grund av att lönen är utmätt. Lagen utesluter dock inte uppsägning om lönen är utmätt till två eller tre olika fordringsägare. Ett frivilligt beslut från gäldenären att låta göra avdrag betraktas inte som utmätning.
Enligt lagen får högst 25 procent av en persons veckoförtjänst tas i anspråk, alternativt det belopp med vilket inkomsten överstiger 30 gånger minimilönen. Andra undantag omfattar egendom (upp till 5 000 dollar plus ytterligare 5 000 dollar per försörjningsberoende), försäkringar och livräntor, pensionsförmåner (upp till 17 500 dollar per år) samt offentliga bidrag. För veteraner är dessutom ytterligare 2 000 dollar i egendom undantagna från utmätning.
Vid beräkningen av lönen ska disponibel inkomst beaktas i stället för bruttolön – alltså den nettolön som den anställde erhåller efter lagliga avdrag, skatter, statlig arbetslöshetsförsäkring eller pensionsrelaterade investeringar. Frivilliga eller välgörenhetsbidrag, fackföreningsavgifter, premier för privata försäkringar, besparingar eller valfria pensionsplaner beaktas däremot inte.
Lagen föreskriver dessutom att det högsta belopp som får utmätas under en viss tidsperiod är begränsat, vilket ger gäldenären ett visst skydd och möjlighet att behålla en grundläggande levnadsstandard.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online