Strålning är en form av energi som delas in i två huvudkategorier: joniserande och icke-joniserande strålning. Icke-joniserande strålning består av energivågor som bildas av elektriska och magnetiska fält och rör sig med ljusets hastighet. Exempel på denna typ av strålning är ultraviolett (UV) strålning från solen samt mikrovågor. Joniserande strålning återfinns bland annat inom sjukvården, till exempel vid röntgenundersökningar. Hur mycket strålning du utsätts för beror helt på din exponering för olika strålkällor.
Du utsätts naturligt för strålning i din omgivning, och en vanlig källa är UV-strålning från solen. Enligt RadiologyInfo.org får personer i USA i genomsnitt cirka 3 mSv (millisievert) per år från den naturliga bakgrundsstrålning som finns i miljön. Sievert är enheten för joniserande strålning och används för att mäta den mängd strålning som bedöms vara en säker nivå för människor. En millisievert motsvarar en tusendel av en sievert.
UV-strålning kan potentiellt vara farlig. Det finns tre former av UV-ljus: UVA, UVB och UVC. UVB-strålning är särskilt skadlig för hudcellerna. Enligt Mayo Clinic kan både UVA- och UVB-strålning bidra till utvecklingen av cancer. För att effektivt förebygga hudcancer orsakad av UV-strålning bör du använda solskydd med minst SPF 15, bära skyddande kläder utomhus och använda solglasögon. Att undvika solen under de mest intensiva timmarna på dagen (kl. 10–16) minskar också exponeringen för miljöstrålning avsevärt.
Röntgenstrålar har förmåga att tränga igenom kroppen. När röntgenundersökningar utförs av utbildade radiologer hålls din strålexponering på en låg nivå. Vid vissa undersökningar, som datortomografi (CT), ökar dock exponeringen jämfört med vanlig röntgen. Frekventa röntgenundersökningar ökar även den totala stråldosen över tid, vilket är bra att tänka på om du ofta genomgår medicinska bildundersökningar.
Radiologer vidtar omfattande åtgärder för att förhindra oavsiktlig överexponering av strålning under medicinska ingrepp. Vid en röntgenundersökning täcker personalen ofta din kropp med ett blyförkläde eller blytäcke. Detta skyddar dina organ från onödig exponering för strålning och säkerställer att endast det område som ska undersökas bestrålas.
Låga doser av strålning betraktas allmänt som säkra. Enligt amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) kan små stråldoser i vissa sammanhang till och med ha positiva effekter på hälsan – ett fenomen som kallas hormesis. Hormesis innebär att små mängder av en påverkan kan stimulera kroppens egna försvarsmekanismer och stärka cellernas motståndskraft. I slutändan avgör graden och längden av exponeringen huruvida strålningen utgör någon hälsorisk.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online