
Som en del av familjen Enterobacteriaceae är Enterobacter aerogenes släkt med välkända bakterier som E. coli och salmonella. Vad gäller storlek är E. aerogenes mindre än många av sina mikrobiella släktingar, men dess utbredda förekomst på sjukhus och dess antibiotikaresistens gör den till en särskilt angelägen fråga för vården. Allt eftersom bakterien fortsätter att utveckla nya stammar kommer den att fortsätta utgöra betydande utmaningar för den biomedicinska forskningen.
E. aerogenes är en stavformad bakterie, eller en "bacillus" som det heter på vetenskapligt språk. Som fakultativ anaerob trivs den i miljöer med lite eller ingen syre, exempelvis i jord, avlopp och avföring.
I laboratoriemiljö växer E. aerogenes bra på MacConkey-agar, ett näringsmedium som innehåller färgämnen, salter och laktos (mjölksocker). Bakteriens optimala tillväxttemperatur ligger mellan 30 och 37 grader Celsius.
E. aerogenes kan orsaka ett brett spektrum av sjukdomar beroende på vilken del av kroppen som angrips. Vanliga infektioner omfattar bakteremi, osteomyelit (beninflammation), lunginflammation och sepsis (blodförgiftning). Bakterien kan även ge upphov till infektioner i mag-tarmkanalen, luftvägarna, urinvägarna och huden.
E. aerogenes är en opportunistisk patogen, vilket innebär att den främst infekterar värdar vars immunförsvar redan är försvagat. Bakterien är också nosokomial, det vill säga att den ofta förekommer inom sjukvården. Därför omfattar de största riskfaktorerna långa sjukhusvistelser – två veckor eller mer – invasiva kirurgiska ingrepp, vård på intensivvårdsavdelning samt pågående antibiotikabehandling.
Likt andra Enterobacter-bakterier visar E. aerogenes ingen benägenhet kopplad till etnicitet. Infektionerna förekommer dock oftare hos nyfödda, småbarn och äldre människor, och män verkar något överrepresenterade.
E. aerogenes är resistent mot de flesta moderna antibiotika, bland annat kloramfenikol, kinoloner och tetracykliner. Som ett resultat av detta har användningen av äldre preparat – alltså läkemedel som förskrevs flitigt under tidigare decennier – fått ett ökat intresse. En annan vanlig behandlingsstrategi är kombinationsterapi med läkemedel som imipenem och gentamicin, där flera substanser samverkar för att bryta bakteriens resistens.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online