Tuberkulostester och diagnos – så går undersökningarna till

Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar oftast lungorna, men kan i vissa fall även angripa andra organ i kroppen. Tuberkulos sprids från person till person via luften – bakterierna förs ut i luften när en smittad person hostar eller nyser, och kan sedan andas in av personer i närheten. Det positiva är att tuberkulos i de flesta fall kan behandlas mycket effektivt med antibiotika.

När görs ett tuberkulostest?

En läkare eller annan vårdpersonal beställer ett test om en person har kommit i kontakt med tuberkulos eller tillhör en grupp med förhöjd risk. Riskgrupper inkluderar bland annat:

• Personer med hiv eller andra infektioner som försvagar immunförsvaret
• Personer som vistas länge på institutioner, exempelvis fängelser eller vårdinrättningar
• Personer som har bott eller rest i länder där tuberkulos är vanligt förekommande

Hudtest – Mantoux-testet

Det klassiska tuberkulosprovet är ett hudtest, ofta kallat Mantoux-test eller tuberkulintest. Testet utförs av vårdpersonal och kräver inget blod- eller slemprovsinsamlande. Istället injiceras en liten mängd testlösning precis under huden, vanligtvis på underarmens insida.

På injektionsstället uppstår direkt en liten bula. Området får därefter inte röras vid, repas eller täckas över förrän resultaten avlästs – normalt 48 till 72 timmar efter testtillfället.

Så avläses testresultatet

Efter två till tre dagar återvänder patienten till vården, där personalen noggrant undersöker injektionsstället. Man letar efter tecken på hudreaktion, såsom svullnad, rodnad eller en förhärdning. Storleken på reaktionen avgör om testet bedöms som positivt, negativt eller tvetydigt – en tydlig reaktion kan tyda på att personen har blivit smittad av tuberkulosbakterien.

QuantiFERON-TB Gold (QFT-G)

Om hudtestet ger ett positivt eller oklart resultat kompletteras undersökningen ofta med ett blodprov som kallas QuantiFERON-TB Gold (QFT-G). Vid detta test tar vårdpersonalen ett blodprov som analyseras i laboratorium för att upptäcka spår av tuberkulosbakterien i blodet. Blodtestet har den fördelen att det inte kräver något återbesök, eftersom resultaten inte behöver avläsas på plats.

Diagnos och behandling

Om både hudtestet och blodprovet tyder på tuberkulossmitte görs en lungröntgen för att leta efter tecken på skador或 förändringar i lungorna och för att bekräfta diagnosen. Vid en fastställd tuberkulosdiagnos påbörjas behandling med antibiotika, ofta läkemedlet izoniazid, som används för att döda bakterierna och helt bli av med infektionen. Det är viktigt att hela behandlingskursen fullföljs, även om symptomen försvinner tidigt, för att undvika återfall och resistensutveckling.