Drogtester utförs för att upptäcka förekomsten av droger och drogmetaboliter i kroppen. Metaboliterna finns kvar i kroppen under en period efter att drogens effekter har avtagit och själva ämnet har brutits ner. De utsöndras sedan ur kroppen och kan påvisas i olika kroppsvätskor och vävnader med hjälp av flera olika analysmetoder.
Drogtester kan genomföras inför vissa typer av anställningar. USA:s federala myndigheter kräver exempelvis att ett drogtest görs innan ett körkort för yrkesmässig fortkörning (kommersiellt körkort) utfärdas. Tester kan även administreras till anställda, studenter, idrottare, personer som är villkorligt frigivna samt de som misstänks för rattfylleri.
SAMHSA-5 är en grupp av fem drogtyper som standardiserade drogtester rutinmässigt screenar för: amfetaminer, cannabinoider, kokain, opioider samt fencyklidin (PCP).
Urinanalys innebär att ett urinprov undersöks makroskopiskt, mikroskopiskt och kemiskt. Provet granskas först med avseende på utseende och färgavvikelser. Under mikroskopet letar man efter skadade celler och förekomsten av mikroorganismer. En kemisk teststicka doppas dessutom ner i urinprovet för att fastställa dess kemiska sammansättning.
Blodprov är den dyraste och mest invasiva formen av drogtestning, men samtidigt den mest exakta. Blod tas från en ven eller artär och analyseras för att påvisa både aktiva droger och metaboliter. Eftersom blodprovet noggrant avslöjar det aktuella påverkansläget används metoden ofta som bevisning i rattfyllerimål.
Drogmetaboliter kan påvisas inuti hårstrån. Hårets cortex, det yttre skiktet, avslöjar metaboliter under hela den tid som håret har växt. Ett tillräckligt långt hårstrå kan därmed visa när ett drogbruk, särskilt av opioider, inleddes och när det upphörde. Metaboliter av kokain kan dock vandra upp och ner längs cortex, vilket gör det svårare att fastställa exakt när drogen konsumerades.
Ett prov av oral vätska kan tas och analyseras för att avslöja nyligen genomfört drogbruk. Salivtester påvisar bruk av amfetaminer, kokain och opioider mer tillförlitligt än bruk av cannabinoider.
Vid svetttestning bär personen ett plåsterliknande klistermärke, ungefär som ett självhäftande bandage, i cirka två veckor. Klistermärket avslöjar drogbruk genom de metaboliter som utsöndras via svetten. Jämfört med andra testformer är svetttestning relativt ovanligt och används oftast för att övervaka personer som är villkorligt frigivna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online