
Enligt American Heart Association utvecklades hjärt-lungräddning (HLR) år 1960 och kan fördubbla eller till och med trefaldiga en persons chans att överleva ett hjärtstillestånd. Om HLR påbörjas inom fyra minuter efter kollapsen och defibrillering sker inom tio minuter kan överlevnadschanserna öka med hela 40 procent.
När en vuxen behöver HLR är det första steget att kontrollera om personen svarar tilltal. Om personen inte reagerar ska hjälparen först ringa nödnumret 112 och sedan återvända till offret. Kontrollera därefter andningen genom att böja huvudet bakåt och lyssna. Hörs inga andningsljud ska HLR påbörjas genom att klämma ihop näsan, täcka munnen med din egen och ge två inblåsningar à en sekund vardera. Leder detta inte till återupptagen andning ska bröstkompressioner tillkomma utöver inblåsningarna. Förhållandet två inblåsningar per 30 kompressioner gäller för vuxna.
HLR på barn i åldern 1–8 år liknar tekniken för vuxna men skiljer sig i några detaljer. Hjälparen ska stanna kvar hos barnet och utföra HLR i två minuter innan 112 ringas. Bröstkompressioner utförs med hälen av en eller två händer och ska pressa ner bröstbenet ungefär en tredjedel av bröstkorgens djup. Barn över åtta år behandlas med samma teknik som vuxna. Spädbarn under ett år knackar man istället försiktigt på och ropar på för att kontrollera om de svarar; de får två mjuka inblåsningar och 30 bröstkompressioner utförda med endast två eller tre fingrar i stället för handens häl.
Den vanligaste komplikationen i samband med HLR är att den drabbade börjar kräkas. Skulle detta inträffa kan hjälparen känna sig lugn – smittspridning är extremt ovanligt och det finns inga rapporterade fall där hiv eller aids överförts via HLR. Spruckna eller brutna revben är en annan relativt vanlig komplikation och drabbar oftare äldre personer, eftersom deras brosk är stelare och mindre elastiskt.
Vuxna har rätt att tacka nej till återupplivningsförsök, något som kallas "do-not-attempt-resuscitation" (DNAR). När ett sådant beslut finns dokumenterat kommer vårdpersonal inte att påbörja HLR, men fortsätter att ge patienten bästa möjliga vård på alla andra sätt.
Att hosta kan visserligen hjälpa till att upprätthålla blodflödet hos en medveten person som drabbats av en plötslig arytmi, alltså onormal hjärtrytm, men metoden rekommenderas inte av American Heart Association som en giltig HLR-teknik. Upptäcks en livshotande arytmi inom de första 10–15 sekunderna, innan medvetandet gått förlorat, kan vårdpersonal instruera patienten att hosta – men detta får aldrig förväxlas med en korrekt strategi vid hjärtstillestånd. Utanför sjukhus är hostmetoden olämplig eftersom den främsta signalen för att påbörja HLR är att personen inte svarar tilltal, vilket innebär att offret redan är medvetslöst och därmed inte kan använda hostan för att bekämpa hjärtstilleståndet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online