Andnöd (dyspné) kan ha många olika orsaker. Ibland beror besvären på en underliggande sjukdom som kräver en fastställd behandlingsplan, och ibland uppstår andnöden plötsligt och helt utan förvarning. Även om andnöd inte alltid är ett tecken på något allvarligt bemöts symptomet alltid med stor försiktighet inom vården, eftersom det i vissa fall kan signalera ett livshotande tillstånd. Vilket protokoll som tillämpas beror på den misstänkta eller kända orsaken.
Vid oförklarlig andnöd är ett vanligt första steg ett arbetsprov (belastningstest), som leds av en andningsfysiolog eller annan behörig vårdpersonal. Provet kan innebära att patienten går eller springer på ett löpband under en bestämd tid. Pulsen och syremättnaden i blodet mäts både innan provet påbörjas och direkt efter avslut.
Syftet med belastningsprovet är att ta reda på om det finns tecken på kranskärlssjukdom eller annan hjärtsjukdom, samt om ytterligare undersökningar behövs. Testet beställs oftast när patienten lider av kronisk trötthet och/eller oförklarlig andnöd.
Ett annat protokoll gäller andnöd orsakad av lungödem, det vill säga vätskeansamling i lungorna. Utöver svår andnöd har patienten ofta rassel (knaster) i båda lungorna som kan höras med stetoskop. Efter att vitalparametrarna kontrollerats ges nitroglycerin som första åtgärd, eftersom det vidgar blodkärlen och minskar belastningen på hjärtat.
En sjuksköterska mäter syremättnaden i blodet och sätter ofta på en syrgasmask. Fortlöpande övervakning och eventuellt upprepade doser nitroglycerin kan bli aktuella beroende på hur patienten svarar.
Vid ett svårt astmaanfall inleds protokollet med att bedöma patientens kroppsställning. Om möjligt ska patienten sitta upprätt, eftersom det ger ett bättre syreupptag än att ligga ner. Därefter tar ambulans- eller sjukhuspersonalen en anamnes och övervakar vitalparametrar samtidigt som nebulisatorbehandling ges – en apparat som för in läkemedlet i luftvägarna genom inhalering av dimma.
Efter behandlingen görs en ny bedömning. Kvarstår andnöden trots behandlingen förbereds transport till sjukhus för fortsatt vård.
Patienter kan också drabbas av andnöd i samband med panikattacker. Om personen saknar insikt i sitt tillstånd kan en panikattack lätt misstolkas som en hjärtinfarkt, eftersom kombinationen av andnöd och bröstsmärta är samma vid båda tillstånden. Protokollet i detta läge börjar med att vården visuellt observerar patienten. Är hen rodnad, svettig och håller sig om bröstet i svår smärta är det troligare att det handlar om en hjärtinfarkt.
Framstår patienten däremot som opåverkad utöver bröstsmärtan och andnöden tar sjuksköterskan pulsen, mäter syresättningen och går igenom sjukhistorien. Tidigare var det vanligt att andas långsamt in och ut i en papperspåse vid hyperventilation i samband med panikattacker, men dagens riktlinjer förespråkar i stället kontrollerade andningsövningar, bland annat för att undvika risker om orsaken i själva verket är en hjärt- eller lungsjukdom.
Finns det minsta misstanke om att patienten har en hjärtinfarkt ges omedelbart antikoagulantia, trombocythämmare såsom acetylsalicylsyra (aspirin) samt betablockerare, som minskar hjärtats arbetsbelastning. Blodprover tas och ett elektrokardiogram (EKG) genomförs för att styrka diagnosen.
Ring alltid 112 vid svår andnöd, bröstsmärta, blåaktiga läppar eller fingrar, eller om andnöden kommer plötsligt och utan tydlig orsak. Vid hjärt- och lungrelaterade tillstånd kan snabb vård vara avgörande för prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online