Olika typer av kloning: DNA-, reproduktiv och terapeutisk kloning förklarade

Kloning är ett av de mest kontroversiella ämnena inom medicinsk forskning idag. Forskare menar att kloning kan rädda liv, medan andra frågar sig var gränsen går – och vilka konsekvenser det skulle få för världen om kunskapen hamnar i fel händer. Här går vi igenom de tre huvudtyperna av kloning, vanliga missuppfattningar samt risker och möjligheter.

De tre typerna av kloning

DNA-kloning

DNA-kloning är den äldsta formen av kloning. Metoden utvecklades på 1970-talet och är idag en rutinprocess i laboratorier för molekylärbiologi. Vid DNA-kloning isoleras en specifik DNA-sekvens som sedan förs in i en snabbväxande värdorganism, exempelvis bakterier. Värden replikerar sedan DNA-fragmentet, vilket ger miljarder kopior på kort tid. Tekniken har använts för att framställa läkemedel som insulin och tillväxthormon, samt vacciner mot sjukdomar som hepatit B.

Reproduktiv kloning

Reproduktiv kloning innebär i enkla termer att forskare tar ut en cell från ett djur, avlägsnar cellkärnan och ersätter den med en kärna från ett annat djur. På så sätt får cellen donatorns genetiska egenskaper. Celldelningen stimuleras därefter med kemikalier eller elektrisk ström. När celldelningen kommit igång placeras cellen in i en surrogatmors livmoder, där den växer och utvecklar drag hos det djur som klonas. Den klonade individen föds sedan genom en normal förlossning.

Terapeutisk kloning

Terapeutisk kloning, även kallad embryokloning, fungerar på liknande sätt som reproduktiv kloning. Skillnaden är att metoden används för att skapa mänskliga embryon i forskningssyfte – för att studera mänsklig utveckling och lära sig mer om hur sjukdomar kan behandlas.

Vanliga missuppfattningar om kloning

Vid sidan av fakta och vetenskapliga belägg omgärdas kloning av många myter. Här är de vanligaste:

• Kloner är inte identiska kopior. Även om en klon har samma genetiska uppsättning som originalet, växer klonen upp från födseln och kan utveckla olika egenskaper beroende på miljö och upplevelser. Klonen kan se likadan ut, men skillnaderna i miljö gör att den "blir sin egen person".
• Du kan inte skapa omedelbara kloner. En klon skapas genom reproduktion, precis som alla andra individer. Det betyder att klonen föds som en bebis och växer långsamt upp. Så idén om en klon som sköter dina sysslor eller ställer upp åt dig när du inte orkar gå någonstans håller helt enkelt inte.
• En armé av kloner. Science fiction vill gärna få oss att tro att en armé av robotliknande kloner kan skapas över en natt. Eftersom kloning bygger på reproduktion skulle det ta många år att bygga upp en sådan armé – och miljömässiga skillnader skulle göra varje klon till en individ med egna tankebanor och beteenden.

Risker med kloning

Trots stora framgångar med DNA-kloning vid utveckling av botemedel och vacciner finns det betydande risker kopplade till reproduktiv kloning. Flera djur har klonats framgångsrikt – bland annat får, möss, grisar, kor och getter. De flesta klonade djuren har dock drabbats av dålig hälsa och kort livslängd. Det kända klona fåret Dolly levde exempelvis bara sex år, hälften av en normal fårlivslängd. Studier visar också att klonade djur ofta har sämre immunförsvar och ökad risk för infektioner och andra sjukdomar.

Fördelar med kloning

Även med de risker som är förknippade med reproduktiv kloning har DNA-kloning gett stora vinster. Tekniken har använts för att producera insulin till diabetiker, vävnadsplasminogenaktivator för att lösa upp blodproppar, vaccin mot hepatit B samt många andra vacciner och läkemedel som hjälper till att kontrollera eller bota sjukdomar. Terapeutisk kloning är den mest kontroversiella formen, men vissa forskare hoppas att den en dag ska kunna användas för att skapa donationsorgan och ge djupare insikt i genetiska sjukdomar.

Kloningens utveckling

Idén om kloning har funnits sedan 1950-talet, och framgångsrik DNA-kloning har bedrivits sedan 1970-talet. Kloning kommer att förbli ett kontroversiellt ämne så länge människor fastnar i bilden av klonarméer byggda för att förstöra världen, eller ser terapeutisk kloning som "att spela Gud". Vetenskapen är långt ifrån att kunna skapa friska humana kloner – forskarna har många års arbete och utveckling framför sig. Samtidigt ger nya genombrott inom de tre kloningsformerna oss läkemedel och vacciner som kan hantera, förebygga och ibland till och med bota sjukdomar som var ett mysterium för bara hundra år sedan.