På grund av import av varor från andra länder har invasiva arter blivit ett växande problem för jordbruks- och naturvårdsmyndigheter i samtliga amerikanska delstater. Både Illinois och Wisconsin har upplevt ökande populationer av skadegörande skalbaggsarter, och kontrollprogram genomförs varje år för att begränsa de skador de orsakar på skogar, trädgårdar och jordbruk.
Den asiatiska långhorningen (Anoplophora glabripennis) upptäcktes först i New York 1996 och därefter i Illinois 1998. Naturvårdsmyndigheterna i Wisconsin bedömer att arten troligen introducerades flera gånger genom träförpackningsmaterial från Kina och Korea, innan internationella regler om behandling av förpackningsvirke infördes för att stoppa spridningen.
Långhorningen kan orsaka allvarliga miljömässiga och ekonomiska skador på lönnskogar och på industrier som är beroende av lönnved, vilket är skalbaggens föredragna värdträd. Den angriper dock även andra lövträdslag. Larverna skadar träden genom att gräva gångar i veden, vilket försvagar dem från insidan. Skalbaggen kan angripa och döda även helt friska träd, vilket gör den särskilt farlig.
Trots att den smaragdgröna askborren redan fanns i flera delstater i Mellanvästern konstaterades den första gången i Kane County i Illinois 2006. Senare dokumenterade Illinois jordbruksdepartement delstatens första kända angrepp i Barrington Hills – en kommun som faktiskt hade förbjudit plantering av ask 2004 i syfte att skydda sig mot skalbaggen. Arten har också påträffats i Algonquin och Palatine.
Askborren kommer ursprungligen från Asien. Larverna gnager sig in under barken på askträd och stör därmed trädets transport av vatten och näring, vilket gör att trädet i praktiken svälter ihjäl. Tjänstemän vid jordbruksdepartementet i Illinois konstaterade att det endast var en tidsfråga innan skalbaggen skulle nå delstaten, eftersom den redan fanns i alla omgivande stater.
Den vanliga tallskottborren (Tomicus piniperda) har påträffats i flera delstater, bland annat Illinois. Dessa barkborrar blir upp till cirka 6 millimeter långa och har en cylindrisk kroppsform. Arten härstammar från Europa och Asien, och de fullvuxna skalbaggarna koloniserar gärna nyligen avverkade tallstubbar, men de kan även angripa stammarna på försvagade träd.
Tallskottborren kan flyga ungefär en halv engelsk mil (cirka 800 meter) för att hitta nya värdträd. Om gran, ädelgran eller lärk förekommer i samma bestånd som tall kan skalbaggen även välja att föröka sig i dessa. Från maj till oktober livnär sig de vuxna skalbaggarna på de inre sidosskotten i toppen av tallarna, och under denna period kan varje individ förstöra mellan ett och sex skott.
Den mångfärgade asiatiska nyckelpigan (Harmonia axyridis), i Sverige känd som harlekinpiga, har medvetet utplanterats över stora delar av USA tack vare sina nyttiga egenskaper, men den importerades ursprungligen från Kina via växter från plantskolor. Till skillnad från de andra arterna är den främst ett besvär för privatpersoner snarare än för skogsbruket.
Nyckelpigan äter skadliga insekter och minskar därmed behovet av bekämpningsmedel, vilket gör henne värdefull i pecanodlingar och vid odling av prydnadsträd. Enligt USDA finns det hopp om att naturliga fiender med tiden ska kunna hejda dess explosionsartade populationsutveckling. För närvarande räknas harlekinpigan som en av de minst skadliga invasiva arterna i Illinois och Wisconsin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online