Surt regn, eller sur nederbörd, är ett samlingsnamn för nederbörd som innehåller höga halter av salpetersyra och svavelsyra. Fenomenet kan ha både naturliga och mänskliga orsaker. Naturliga källor inkluderar vulkanutbrott och förmultnande vegetation, medan de mänskliga källorna främst består av förbränning av fossila bränslen samt utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider. Vinden sprider de olika formerna av sur nederbörd – dimma, snö, gaser och partiklar – över stora avstånd. Konsekvenserna för miljö, djurliv och till och med byggnader kan vara omfattande.
En nationell undersökning av ytvatten i USA visar att många sjöar, bäckar och andra vattendrag drabbas av låga pH-värden, så kallad kronisk försurning. En av de största bidragande orsakerna är just sur nederbörd. Stora delar av landet påverkas, och bland de mest sura sjöarna finns flera i delstaten New York.
Försurningen av vattendrag får också allvarliga konsekvenser för marken. När ett vattendrag med lågt pH passerar över jord blir den en fientlig miljö för växter och träd. Under senare år har forskare observerat att vissa skogar växer allt långsammare, och i en del fall dör hela träd utan förvarning. Orsakssambandet är nu känt: det är surt regn som förändrar jordens kemiska sammansättning.
Surt regn är en av de främsta orsakerna till minskade fiskpopulationer. När fisk och andra vattenlevande organismer utsätts för sur nederbörd ökar halten aluminium i vattnet. Aluminium är giftigt för fisk, och många individer dör till följd av exponeringen. Yngre fiskar är känsligare än äldre, och även när fisken överlever skadas den ofta – dessutom kan rommen misslyckas med att kläckas.
Många försurade sjöar har helt tappat sitt fiskliv. Ett tydligt exempel är Little Echo Pond i Franklin, New York, som har ett pH-värde på 4,2 – ett av de lägsta i hela landet.
Växter och djur i ett ekosystem är beroende av varandra för sin överlevnad. När en del av ekosystemet skadas av sur nederbörd drabbas snart många andra delar också. Att en enskild art i sig tål försurning betyder inte att den undgår konsekvenser. Miljöskyddsmyndigheten EPA använder exemplet med en groda som inte kan få i sig tillräckligt med föda, eftersom dess bytesdjur påverkas av det sura regnet. I värsta fall kan hela ekosystem kollapsa till följd av försurningen.
Surt regn kan kraftigt påskynda nedbrytningen av byggnader. När konstruktioner av kalksten eller sandsten utsätts för svavelföroreningar börjar sanden i stenen vittra sönder och sköljas bort. Flera världsberömda landmärken har drabbats, bland annat Frihetsgudinnan i New York, Taj Mahal i Indien och Sankt Paulskatedralen i London.
Att vistas i områden som drabbats av surt regn utgör i sig ingen direkt hälsorisk för människor. Faran ligger istället i de föroreningar som orsakar försurningen. Utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider regleras därför av olika myndigheter och program, bland annat det amerikanska Acid Rain Program. Om dessa föroreningar andas in i lungorna kan de leda till allvarlig sjukdom och i värsta fall döden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online