National Institute for Occupational Safety and Health (NIOSH) – det amerikanska institutet för arbetssäkerhet och arbetsmiljö – ställer krav på att arbetsplatser efterlever regler för testning av luftburna föroreningar och skydd av arbetstagarnas hälsa. De provtagningsmetoder som föreskrivs måste ge resultat som ligger inom 25 procent av provets verkliga värde i 95 fall av 100.
Eftersom luftföroreningar kan förekomma som gas, aerosol, ånga eller en kombination av dessa tillstånd måste provtagningsmetoderna ta hänsyn till möjligheten att återvinna provet för analys, provtagarens kapacitet samt miljöfaktorernas påverkan. Kommersiella provtagare finns att tillgå, men en grundläggande förståelse för provtagningsmetoder krävs. Viktigast av allt är att en statistiker anlitas för att utforma ett slumpmässigt provtagningsmönster med hänsyn till exponeringsperioder, det vill säga under arbetstid och olika skift.
En exponeringsgräns för ett förorenande ämne är den koncentration över vilken arbetstagarnas exponering måste begränsas eller helt förbjudas under arbetstid på grund av hälsorisker. Exponeringsgränser tar hänsyn till ämnets fysikaliska och kemiska egenskaper samt dess toxikologiska och andra hälsoeffekter.
Exponeringsgränserna sätter ramarna för provtagningsresultaten. Generellt måste provtagningsutrustningen kalibreras för att övervaka koncentrationer mellan 0,1 och 2 gånger exponeringsgränsen. Lägre gränser gäller för föroreningar med kända cancerframkallande egenskaper.
Provtagare bärs vanligtvis på kläderna för att fastställa inandning av föroreningar – alltså den personliga exponeringen. Provtagare placeras också i rummen för att kartlägga omgivningsförhållandena. Personliga provtagare måste ge rörelsefrihet samtidigt som de samlar in partiklar på ett tillförlitligt sätt, med tanke på att luftburna föroreningar ofta är osynliga för blotta ögat.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de material som används i provtagare och flödesmätare för att absorbera luftpartiklar, så kallade sorbanter. Sorbentbäddarna kan behöva förstoras för att uppfylla provtagningskraven, men då riskerar utrustningen att bli för otymplig för personlig användning.
En annan viktig aspekt är berikning, även kallad fortification. Provtagaren måste berikas så att föroreningen kan återvinnas för laboratorieanalys. Återvinningsgraden beräknas genom att mängden analyt som påträffas i provtagaren divideras med mängden berikning, vilket ska motsvara 100 procent.
Provtagningsmetoder måste ta hänsyn till omgivningsförhållandena på arbetsplatsen. Temperaturen påverkar provbildningen; högre temperaturer kan minska koncentrationerna i luften. Lufttrycket spelar också roll – minskat tryck kan försämra provtagarens kapacitet.
Provtagarens kapacitet är en funktion av flödeshastighet, tidsvägda medelvärden och provtagningens längd, särskilt när ett ämne har ett korttidsgränsvärde. Relativ luftfuktighet kan dessutom antingen minska eller öka kapaciteten beroende på provet och den valda utrustningen.
Som en allmän regel bör provtagning ske under typiska arbetsplatsförhållanden. Upprepade prover samt tillräcklig provstorlek för validering är nödvändiga för att resultaten ska vara tillförlitliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online