En del av markföroreningarna kommer från naturliga källor, som vulkanutbrott, men den största delen är människoskapad. Tungmetaller, petroleumprodukter och giftiga kemikalier orsakar markproblem världen över. I USA finns platser som kräver ingripande från Environmental Protection Agency (EPA). I delar av Asien växer oron för att tungmetaller från förorenad jord tas upp av grödor och därigenom hamnar i livsmedelskedjan. Flera länder har nu börjat ta en aktiv roll i arbetet med att sanera vår kontaminerade jord.
I Asien används olika tekniker beroende på projektets omfattning, var det förorenade området ligger och hur marken används idag. Spädningstekniken eliminerar inte markföroreningar, men späder ut föroreningar som tungmetaller genom att plöja djupt nog så att ytskiktet blandas med underliggande jordlager.
En annan teknik, fytosanering (phytoremediation), är en fungerande lösning för att minska både föroreningar och erosion. Metoden innebär att man planterar växtlighet som kan binda eller bryta ner föroreningar, såsom bekämpningsmedel, petroleumprodukter, sprängämnen, lösningsmedel och metaller. Lommelegern (alpine pennycress) är ett exempel på en växt med hög upptagningsförmåga för kadmium och zink.
En Superfund-plats är ett område som klassas som farligt på grund av giftigt avfall. EPA övervakar saneringen av dessa högt toxiska platser. Även om myndigheten utreder förorenarna är det de ansvariga företagen som måste bekosta och genomföra saneringen av området.
Flera metoder har utvecklats för att rena jorden i dessa fall. Vissa föroreningar betraktas som biologiskt nedbrytbara och kan omvandlas till mer miljövänliga ämnen med hjälp av mikroorganismer. Enligt Pollution Issues, en organisation som sprider information om och utbildar kring föroreningar, kan mikroorganismer bryta ner bensin till koldioxid och vatten. Ett annat sätt att ta bort markföroreningar är att förbränna jorden. Vid den metoden tas jorden tillfälligt bort, hettas upp så att föroreningarna brinner bort och läggs sedan tillbaka på plats.
Kompostering fungerar genom att nyttiga bakterier, mögel och svampar bryter ner organiskt material. När kompost tillsätts förorenad jord konsumerar mikroorganismerna gifterna och omvandlar dem till mer miljövänliga föreningar.
Att tillsätta maskar i jorden fungerar på liknande sätt – de bryter ner gifterna i en process som kallas vermikompostering. Kombinationen av maskar och kompost, som sedan blandas med förorenad jord, ökar upptaget av gifter ytterligare. Genom att kombinera kompostering med mikroorganismer, vermikompostering och fytosanering uppnår man tre olika nivåer av avgiftning – en helhetslösning som blir effektivare än varje metod för sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online