Guldutvinning och prospektering har bedrivits i olika delar av världen i hundratals år. Medan tidiga brytningsmetoder byggde på enkla verktyg som hacka och skyffel har betydligt mer effektiva tekniker utvecklats under de senaste hundra åren. Tyvärr har många av dagens moderna guldgruvmetoder också medfört kraftigt ökade nivåer av föroreningar i luft, mark och vatten.
Luftföroreningar uppstår genom flera av de processer som är kopplade till guldutvinning. Dagbrottsbrytning, ibland kallad öppna gruvor, innebär att man gräver i vertikala nivåer för att skydda mot faror från fallande stenblock. Transportvägar anläggs nära gruvorna för att hämta avfall och malm. Brytning nära markytan samt körning till och från gruvplatsen genererar stora mängder damm som förorenar luften. Även raffineringen av malmen orsakar föroreningar, särskilt när malmen passerar en smältningsprocess där den hettas upp för att smälta metallen och frigöra den från det omgivande materialet. Smältverken släpper ut stora mängder bly samt kväve och svavel, vilka återvänder till jorden i form av surt regn.
När malmen har samlats in från gruvorna kan guldet extraheras med olika metoder. En sådan metod kallas lakning och är ett billigt sätt att skilja guldet från avfallet. Under processen staplar arbetarna lågvärdig guldmalm i en hög utomhus och häller en cyanidlösning över den. Cyaniden löser sedan upp guldet, som rinner nerför en sluttning till reservoarer där det samlas upp. I vissa länder kräver miljölagstiftningen att sluttningarna och uppsamlingskärlen är ogenomträngliga så att gifter inte kan läcka ut i marken. I andra länder saknas dock sådana skyddsåtgärder, vilket innebär att gifterna ofta läcker ut i jorden. Därefter tar sig ämnena vidare till lokala vattenkällor, sjöar, floder och bäckar. Detta slag av dränering höjer syrahalterna i sjöarna, vilket skadar både djur och människor. Dessutom dumpar vissa gruvor medvetet giftigt avfall i hav, sjöar och floder, medan andra placerar avfall eller anrikningssand i dämda magasin som då och då kan brista och översvämma områden, vilket släpper ut kvicksilver och andra tungmetaller i vattenförsörjningen. Föroreningar från gruvor kan leda till förorenat dricksvatten och höga halter av kvicksilver eller tungmetaller i fisk.
Eftersom endast en liten mängd guld utvinns från stora landområden blir resultatet av guldgruvor stora högar med giftig anrikningssand och avfall. Dessa högar kan göra att tungmetaller och andra gifter tränger ner i jorden, vilket hindrar växtlighet eller skapar höga gifthalter i växterna. Djur som äter dessa växter kan då drabbas av sjukdomar eller andra hälsoproblem. Tungmetaller och gifter kan dessutom finnas kvar i markerna i decennier efter att gruvdriften upphört, vilket gör områdena olämpliga för användning av både människor och djur under lång tid framöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online