I takt med att tekniken expanderar i USA och resten av världen växer även problemet med luftföroreningar. Människor utsätts dagligen för en rad kemikalier, bekämpningsmedel och andra föroreningar som kan orsaka allvarliga hälsoproblem och skada miljön. Statliga myndigheter med ansvar för hälsa, säkerhet och miljö har därför klassificerat luftföroreningar i två kategorier: kriterieföroreningar och farliga föroreningar. Dessa skiljer sig åt när det gäller hur de övervakas, regleras och släpps ut i miljön.
I USA har sex kriterieföroreningar identifierats genom Clean Air Act från 1970. Det rör sig om bly, kvävedioxid, kolmonoxid, ozon, svaveldioxid och partiklar. Exponering för dessa ämnen kan orsaka hälsoeffekter, miljöeffekter och egendomsskador. Hälsoeffekterna omfattar bland annat hjärt- eller lungsjukdom, skador på andningsvägarna samt förtida död. Miljöeffekterna inkluderar smog, surt regn, strålning och nedbrytning av ozonskiktet.
Totalt 189 farliga luftföroreningar har identifierats genom Clean Air Act-ändringarna från 1990. Dessa föroreningar kallas även toxiska luftföroreningar och ökar risken för allvarliga hälsoproblem vid exponering, exempelvis cancer, skador på immunförsvaret och reproduktionsrelaterade fosterdefekter. Några exempel på dessa föroreningar är asbest, klor, formaldehyd, saltsyra, metanol och fosfor. Skillnaden mellan kriterie- och farliga föroreningar är att kriterieföroreningarna är vanligare, mer potenta och fanns med i den ursprungliga listan i Clean Air Act, medan de farliga föroreningarna utgör en senare utökning av den listan.
Office of Air Quality Planning and Standards (OAQPS) samarbetar med Environmental Protection Agency (EPA) för att förbättra luftkvaliteten och förebygga föroreningar. OAQPS har fastställt National Ambient Air Quality Standards (NAAQS), som består av primära och sekundära normer för varje kriterieförorening. De primära normerna fokuserar på skydd mot skadliga hälsoeffekter, medan de sekundära fokuserar på välfärdseffekter som skador på växtlighet och byggnader. Luftkvalitetsnormer mäts endast för de sex kriterieföroreningarna, inte för de farliga föroreningarna. De farliga föroreningarna övervakas inte på samma sätt, men EPA har utvecklat regelverk för att begränsa deras användning.
National Emissions Inventory (NEI), som utvecklats av EPA, består av information om orsakerna till utsläpp av både kriterie- och farliga luftföroreningar. Den omfattar årliga uppskattningar av utsläppskällor samt resultaten från EPAs nationella inventering av luftföroreningar som genomförs vart tredje år. NEI spårar de båda kategorierna på olika sätt. Farliga föroreningar kategoriseras efter stora utsläppskällor, andra utsläppskällor (så kallade icke-punktkällor), utsläpp från vägfordon (som bilar) samt utsläpp från fordon utanför vägnätet (som flygplan eller båtar). Kriterieföroreningar spåras också per kategori av väg- och icke-vägfordon; punktkällor och icke-punktkällor identifieras dock individuellt med detaljerad information för kriterieföroreningar, medan uppgifterna för farliga föroreningar är mer generaliserade.
Databasen Air Quality System (AQS) innehåller information om övervakningsdata för luftföroreningar från EPAs cirka 4 000 övervakningsstationer. Dessa stationer mäter koncentrationerna av föroreningar i utomhusluft dagligen eller varje timme. AQS innehåller årliga sammanfattande värden snarare än enskilda mätvärden. Normerna anges i volymenheter som parts per million (ppm), parts per billion (ppb), milligram per kubikmeter luft samt mikrogram per kubikcentimeter luft. AQS har övervakat kriterieföroreningar sedan 1970, medan den största delen av övervakningen av farliga föroreningar har skett efter 1995. Det innebär att databasen innehåller betydligt mindre information om farliga föroreningar än om kriterieföroreningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online