Kvicksilverföroreningar i luften är ett allvarligt problem med långtgående konsekvenser för både natur och hälsa. Kvicksilver är ett grundämne som naturligt förekommer i jordskorpan, men mänskliga aktiviteter har kraftigt ökat mängden som cirkulerar i miljön. Eftersom ämnet finns i kol står koleldade kraftverk för mer än 40 procent av alla kvicksilverutsläpp orsakade av människan, enligt den amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA). När kvicksilver väl spridits i luften kan det kontaminera vattenförsörjningen och skada både människor och djur.
När kvicksilver släpps ut i atmosfären sedimenterar det så småningom i sjöar, hav och på marken, varifrån det kan sköljas ut i närliggande vattendrag, enligt EPA. Väl i vattnet omvandlar bakterier kvicksilvret till metylkvicksilver – en särskilt giftig form av ämnet som lätt tas upp av levande organismer. När vattenförsörjningen väl har förorenats blir både människor och djur exponerade för detta farliga ämne.
Metylkvicksilver ansamlas i fisk och skaldjur som lever i förorenade vatten, och ämnet elimineras inte lätt ur kroppen, enligt EPA. Det ackumuleras även hos djur som regelbundet äter förorenad fisk, och halterna kan variera beroende på bytets ålder, storlek och art. Föroreningen fortsätter sedan upp genom hela näringskedjan och drabbar till slut rovdjur som livnär sig på fiskätande djur.
Kvicksilver skadar hälsan hos både fisk och de djur som är beroende av dem som föda. Höga halter i vilda djur kan enligt EPA orsaka fertilitetsproblem, hämmad tillväxt och utveckling, onormalt beteende samt i värsta fall död.
Människor riskerar att utsättas för alltför höga halter av metylkvicksilver framför allt genom frekvent konsumtion av förorenad fisk och andra vattenlevande djur. EPA varnar för att höga kvicksilverhalter kan skada hjärnan, hjärtat, njurarna, lungorna och immunförsvaret. Hos foster och småbarn kan höga blodvärden av metylkvicksilver skada nervsystemet och störa normal tanke- och inlärningsförmåga, vilket gör små barn och gravida extra känsliga.
Vissa fiskarter innehåller särskilt höga halter, bland annat haj, svärdfisk, kungsmakrill och tegelfisk. Orsaken är deras långa livslängd, vilket ger kvicksilvret gott om tid att ackumuleras i kroppen. EPA rekommenderar därför att kvinnor som planerar graviditet, gravida kvinnor, ammande mödrar och småbarn helt undviker dessa fiskslag.
Genom att välja mindre rovfisk som lax, sill eller öring, som generellt innehåller lägre kvicksilverhalter, kan man minska sin exponering samtidigt som man får i sig nyttiga omega-3-fettsyror. Internationella åtaganden som Minamata-konventionen arbetar dessutom globalt för att begränsa kvicksilverutsläppen och skydda både miljö och folkhälsa.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online