Rening av avloppsvatten består i grunden av två steg: borttagning av partiklar och sediment samt eliminering av mikrober. Det första steget sker med hjälp av filter och sedimentering, medan det andra steget innebär att man antingen använder strålning eller tillsätter desinfektionsmedel som klor eller perättiksyra för att döda mikroorganismerna.
År 1950 patenterade F.P. Greenspan och P.H. Margulies perättiksyra, enligt Journal of Food Engineering. Deras främsta syfte med att utveckla kemikalien var att desinficera livsmedel, eftersom klor visat sig ha begränsad effektivitet på detta område. Sedan dess har användningen av perättiksyra ständigt breddats, särskilt inom avloppsvattenrening. Idag ersätter allt fler offentliga verk desinfektionsmedel som klor med perättiksyra.
Anledningen till att Greenspan och Margulies ansåg att ett nytt desinfektionsmedel behövdes var att klor, den dominerande steriliseringsagenten vid den tiden, visat sig otillräckligt inom vissa områden, exempelvis vid rengöring av livsmedel. Även om andra desinfektionsmedel som natriumhypoklorit också är effektiva är de inte miljövänliga. Perättiksyra bryts däremot ner till ogiftiga kemikalier som inte skadar människor eller miljön. Detta är särskilt viktigt vid avloppsvattenrening, eftersom hela syftet med processen är att avlägsna gifter, föroreningar och mikrober från avloppsvattnet – ämnen som annars kan skada växter, djur och människor när verken släpper ut vattnet tillbaka i den allmänna vattenförsörjningen.
Perättiksyra definieras som kombinationen av ättiksyra (CH3COOH) och väteperoxid (H2O2). Denna kombination ger den kemiska beteckningen C2H4O3.
Vattenreningsföretag och VVS-installatörer använder ofta perättiksyra eftersom den både är effektiv och säker. Enligt Lenntech kan den användas vid vattenrening som desinfektionsmedel samt för desinfektion av rörledningar. Perättiksyra lämpar sig även för desinfektion av kyltornsvatten; den förhindrar effektivt bildning av biofilm och kontrollerar legionellabakterier. Inom hanteringen av avloppsvatten dödar perättiksyran de bakterier som återstår efter att systemet har utfört huvuddelen av sitt arbete. Även om borttagning av slam och kemiska föroreningar är avgörande för reningen räcker det inte om det fortfarande finns skadliga mikrober kvar i vattnet.
Perättiksyra är inte bara i allmänhet säker för människor och miljö i ren form – den utgör även en minimal långsiktig kemisk risk. Detta beror på att kontakt med vatten gör att den sönderdelas till sina beståndsdelar, väteperoxid och ättiksyra, som sedan delas upp i de mer grundläggande komponenterna vatten, väte och koldioxid. Eftersom perättiksyra bara förblir kemiskt intakt i vatten under en kort period kan offentliga verk använda den i stor utsträckning som desinfektionsmedel för avloppsvatten utan att oroa sig för långsiktiga negativa effekter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online