Kommunikation kräver minst två: avsändare kodar budskap (ord + icke-verbal), mottagare avkodar och agerar. I vård och kundbemötande avgör kommunikationsstilen om relationen bygger tillit eller skadas.
Definition
- Terapeutisk: hjälper klienten förstå sitt tillstånd, uttrycka känslor, diskutera idéer – med respekt och acceptans.
- Icke-terapeutisk: sätter hinder för öppen, trovärdig, respektfull dialog.
Terapeutisk process (Children's Hospital)
- Bygg relation.
- Öppna för hälsodiskussion, samla information.
- Förstå klientens livsvärld.
- Ge nödvändig information.
- Avsluta samtalet respektfullt.
Terapeutiskt språk
- Aktivt lyssnande – ställ frågor, reflektera för att bekräfta förståelse.
- Öppna frågor: "Berätta om dina svårigheter".
- Uppmuntra: "Berätta mer".
- Ge tid, bjud på frågor.
- Fokusera på nyckelpunkter, sammanfatta i slutet.
Fallgropar – icke-terapeutiska vanor
- Irrelevanta personliga frågor, egna åsikter, fördömmande ton.
- Falsk beredskap/sympati.
- "Varför-frågor" – gör patient försvarig.
- Antaganden om känslor – risk för fel slutsats.
- Visa egna känslor – irrelevanta, förstör rapport.
Icke-verbal kommunikation (80% av budskapet – Mehrabian)
- Uppmuntrande nacken – visa att du lyssnar.
- Undvik att dra ögonbryn/le olämpligt (signalera otrogenhet).
- Öppen kroppshållning – inte korsade armar (barriär).
- Sitt/stå på patientens nivå – undvik "prata ner".