Passiv aggression är livsstil för många – inte tillfälligt motstånd. Avsikt: sabotera, undvika ansvar, undergräva auktoritet. Problem när det stör vardag och relationer. Då är det dags för behandling.
PAPD inte längre diagnos (DSM-IV), men beteendet finns. Rot: undertryckt rädsla & ilska (åratal). Nyckel: identifiera *källan* till negativa känslor. Ibland räcker ett samtal – oftast behövs psykoterapi/beteendeterapi för fullständig förändring.
Passivt aggressiva fortsätter för att det *fungerar* (undviker ansvar, utmanar auktoritet). Ursäkter erbjuds som förklaring. Kontrar: *Analysera ursäkterna* – acceptera inte nominellt. Irrelevant/felaktig ursäkt? Lyft direkt: "Har du ett specifikt klagomål?" Ärlighet = bästa politik.
Om beteendet upprepas: definiera vad som händer (t.ex. "Om rapporten inte levereras kl 17 tar jag över ansvaret"). Ingen förhandling i hetluften – förutbestämda, kommunicerade konsekvenser. Konsekvenser måste *genomföras* varje gång.
Behandling = insikt + handling. Både givare och mottagare av passiv aggression vinner på förändring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online