
Eftersom många ADHD-läkemedel bara funnits på marknaden i några decennier är forskningen kring deras långsikta konsekvenser fortfarande begränsad. Men barnen som deltog i de tidiga kliniska prövningarna är nu unga vuxna, och deras erfarenheter börjar ge värdefull data om säkerhet och effekt över tid.
En av de mest diskuterade frågorna är om stimulanta läkemedel kan hämma tillväxten. Enligt data från den kända MTA-studien (Multimodal Treatment Study of Children with ADHD) var unga vuxna som tagit stimulanser i minst tre år i genomsnitt 0,75 tum (ca 1,9 cm) kortare och 6 kg lättare än de som aldrig medicinerats. Intressant nog visade studien också att tillväxtskillnaden kvarstod även efter att medicineringen avslutades, vilket tyder på en permanent effekt snarare än en tillfällig fördröjning.
Forskning från Harvard Medical School, presenterad av Dr. Joseph Biederman och sammanfattad av Dr. Nestor Lopez-Duran, följde över 100 barn med ADHD under tio år. Resultaten visade att barn som behandlats med stimulanser hade signifikant lägre risk att utveckla allvarliga psykiatriska störningar som stor depression, beteendestörningar, oppositionell motvilja och ångestsjukdomar. Dock påverkade medicineringen inte risken för bipolär sjukdom.
Inte alla ADHD-preparat har visat sig lika säkra. Magnesiumpemolin (marknadsfört som Cylert), en äldre andra linjens behandling, kopplades till allvarliga leverskador och till och med dödsfall. FDA återkallade godkännandet 2005, men generiska versioner kan fortfarande finnas. Patienter som tar detta läkemedel kräver regelbundna leverprov.
Modern ADHD-medicinering verkar ge skydd mot flera psykiatriska komplikationer, men stimulanser kan påverka tillväxten permanent. Lakare och föräldrar bör väga fördelar mot risker individuellt och följa upp tillväxt och biverkningar noggrant över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online