Upptäckt och historik
1836: Theodor Schwann isolerade substans som bryter ner äggvita. Kallade den "pepsin". 2012: artikeln i Annals of Gastroenterology bekräftar pepsin som proteinbrytande enzym, upptäckt efter saltsyra.
Produktion och aktivering
- Produceras som inaktiv pepsinogen i chief-celler (och vissa slemceller).
- Måltidsstimuli → frigöring av pepsinogen.
- Kontakt med saltsyra (pH < 5) → konformationsförändring → aktivt pepsin.
- Pepsin fungerar enbart i surt miljö (nästan inaktivt vid pH > 5).
Funktion – specifik proteinmjölkning
- Riktar mot proteindelen av måltiden (proteolytisk).
- Klyver stora proteiner → mindre polypeptider (för absorption i tarmen).
- Klyver vid specifika aminosyror: glutaminsyra, leucin, asparaginsyra.
- Senare: endopeptidaser/exopeptidaser i tunntarm → fria aminosyror → absorption.
Klinisk betydelse
- Pepsin kan attackera magceller OM slemskyddet är skadat – men ingen bevisad direkt roll i sårbildning (Annals of Gastroenterology 2012).
- Persistenta opartade proteiner (t.ex. gluten vid celiaki) når tarmen → inflammation/sjukdom.
Reglering av utsöndring
Nervsystem, hormoner (gastrin), magsyramängd. Vid lågsyratillstånd (achlorhydri, H. pylori, PPI, postoperativt) → minskad pepsin → sämre proteinmjölkning.