
Nässelfeber (urticaria) är en hudreaktion som ger plötsliga utbrott av röda, klående vältar på kroppen. Enligt Mayo Clinic varierar storleken från millimeter till flera centimeter, och alla kroppsdelar kan drabbas. Behandling med växtbaserade preparat är en etablerad metod inom naturopati och örtmedicin.
American Academy of Dermatology beskriver nässelfeber som en hudsvullnad som kan brinna eller sticka. Den uppstår vid en vävnadsreaktion där kemikalier – framförallt histamin – släpps ut i blodbanan. Vanliga utlösare är vissa livsmedel, läkemedel, miljöfaktorer, allergener (pollin, latex) samt virus (hepatit B, Epstein-Barr) och bakterieinfektioner.
Enligt Phyllis A. Balch, författare till Prescription for Nutritional Healing, har följande örter visat lindra nässelfeber och relaterade symtom: alfalfa, blåbärsextrakt, kattklo, kamomill, echinacea, ginseng, lakrits, nässla, sarsaparilla och gul docka. Topisk tillämpning av aloe vera-gel kan också ge lindring. Ytterligare örter med potentiell effekt är svart nattskygga samt löv och bark från röd äl.
Aloe vera-gel är ett av de mest använda örtmedlen mot nässelfeber. Växten har använts i århundraden mot brännskador, hudirritationer och sår. De köttiga bladen innehåller medicinska ämnen med antimikrobiella egenskaper som främjar vävnadsåterbildning vid yttre tillämpning. Varning: Gravida bör undvika internt bruk av aloe vera.
Vissa växtbaserade medel, inklusive aloe vera, kan orsaka allergiska reaktioner. Testa alltid en liten mängd gel bakom örat eller på underarmen innan fullständig applicering. Den säkraste strategin är att rådgöra med en behörig vårdgivare innan du börjar använda örter – för att diskutera dosering, biverkningar och eventuella växelverkningar med andra läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online