När bebisar växer till småbarn genomgår de så kallade biobehaviorala förändringar. Det handlar om beteendeförändringar som utlöses av biologiska förändringar i hjärnan. Tack vare dessa förändringar uppfattar och interagerar småbarn med världen på ett nytt sätt – de söker alltmer efter självständighet och utforskning. Vissa av de beteenden som småbarn uppvisar kan verka märkliga eller oroande, men ingenting kan vara längre från sanningen. Förändringarna i beteendet är helt enkelt ett resultat av barnets naturliga hjärn- och kroppsutveckling.
Här går vi igenom de vanligaste biobehaviorala förändringarna under småbarnsåren, som vanligtvis infaller mellan ett och tre års ålder, och hur du som förälder bäst bemöter dem.
Småbarn är ökända för hur de uttrycker sin ilska. Eftersom de ännu saknar förmågan att sätta ord på sina känslor tar de istället till fysiska handlingar. Denna biobehaviorala förändring är en direkt följd av barnets biologiska utveckling: hjärnan blir mer komplex, och i takt med det vill barnet utforska mer och uppnå större självständighet. Småbarnet vill nu testa föräldrarnas gränser och ta reda på vilka handlingar som är acceptabla. För föräldrar kan perioden kännas överväldigande, men den går att hantera genom tydliga och konsekventa gränser.
En annan biobehavioral förändring är plötslig ägandekänsla. Även om det kan te sig onormalt handlar det i själva verket om ett helt friskt utvecklingsskede, enligt tidningen Today's Parent. Förändringen utlöses när småbarnets hjärna börjar förstå begreppet ägande. Sinnet har dock ännu inte hunnit utvecklas tillräckligt för att förstå de finare detaljerna kring besittning. I ett småbarns värld är allt som barnet rör vid dess eget. Rör någon annan vid barnets saker tolkas det därför som stöld.
Småbarn älskar ofta oordning. De leker med maten, välter föremål samt tappar och kastar saker precis som de behagar. Detta är ytterligare ett exempel på en biobehavioral brytpunkt: barnet kan tänka tillräckligt för att njuta av att förstöra, men saknar förmågan att reflektera över konsekvenserna. Enligt Today's Parent finns det inget illvilligt eller onormalt med detta beteende – det är ännu en naturlig del av ditt barns utveckling.
En annan viktig utvecklingsmilstolpe är småbarnets tendens att knyta an till andra människor. I många fall bildar barnet ett band med en vårdgivare som till och med kan bli starkare än relationen till föräldrarna. Många föräldrar upplever denna förändring som onormal eller sårande. Barndomsutbildaren Jennifer Miller försäkrar dock att detta är en helt normal del av utvecklingen. Att ett barn lätt knyter an till andra visar tvärtom på att kärlek och trygghet har uppmuntrats och vårdsatsats hemma – ett tydligt tecken på gott föräldraskap.
Biobehaviorala förändringar är en naturlig och nödvändig del av ditt barns utveckling. Genom att förstå vad som egentligen ligger bakom beteendet – från rasutbrott till stark anknytning – kan du möta ditt barn med tålamod, trygghet och tydliga ramar. Kom ihåg: det som kan se ut som trots eller egoism är i själva verket tecken på att hjärnan växer och att barnet lär sig förstå världen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online