Undvikande personlighetssyndrom bör inte förväxlas med ett allmänt undvikande sätt att relatera till andra. På kontinuumet av undvikande personligheter ligger det undvikande draget i den friskare änden av spektrumet, medan syndromet finns i den helt motsatta änden. En person med vissa undvikande drag kan uppleva att symtomen stör relationerna till andra på mindre sätt, medan ett fullt utvecklat syndrom begränsar livet varje dag. Den goda nyheten är att tillståndet går att behandla – särskilt eftersom många personer med dessa drag innerligt längtar efter nära relationer.
Det här behöver du
- Psykoterapi
- Läkemedel, om det ordineras
- Eget engagemang
- Ett stödjande nätverk
Så gör du
Psykoterapi
- Överväg psykoterapi som din främsta behandling. Individuell psykoterapi är oftast det bästa alternativet, eftersom det kan kännas övermäktigt för en person med undvikande personlighetssyndrom att delta i gruppterapi. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och schematerapi är två metoder som ofta används vid denna diagnos.
- Hitta en empatisk terapeut med relevant erfarenhet. Välj någon som har arbetat med patienter med undvikande personlighetsdrag. Du behöver en noggrann utredning, och din behandlare måste vara lyhörd för både dina verbala och icke-verbala signaler under sessionerna.
- Avbryt inte terapin i förtid. Personer med undvikande personlighet längtar efter närhet men har samtidigt djupa svårigheter med att knyta an. Att hitta en terapeut du kan bygga ömsesidigt förtroende med är avgörande för att övervinna syndromet och förbättra ditt liv.
- Avsluta terapin på ett positivt sätt. Gör det när du och din terapeut tillsammans kommit fram till att tiden är rätt. Din terapeutiska relation – och hur ni avslutar den – blir en förebild för dina framtida relationer.
Medicinering och självhjälp
- Använd läkemedel vid samtidiga diagnoser. Läkemedel kan ordineras vid ångest och depression, som ofta förekommer samtidigt med syndromet. Berätta för din läkare att du vill ha hjälp med specifika symtom som stör din vardagliga funktionsförmåga.
- Undvik övermedicinering. Om du känner dig bedövad, eller inte kan känna efter eller fullfölja arbetet i psykoterapin, prata med både din läkare och din terapeut. Situationsberoende symtom ska inte medicineras bort – de behöver bearbetas i terapin.
- Läs på och sök stöd. Läs böcker och gå med i nätbaserade stödgrupper för personer med undvikande personlighet. På grund av syndromets natur bör självhjälpsgrupper användas som ett komplement till terapin, aldrig som en ersättning.
Kom ihåg att återhämtning tar tid. Med rätt behandling, tålamod och ett fungerande stöd runt omkring dig kan du successivt minska undvikandet och bygga tryggare, mer nära relationer.
