Stress är en naturlig reaktion på dramatiska livsförändringar, och barn kan vara särskilt känsliga för denna typ av stress. Barn som upplever skilsmässa, dödsfall, problem i skolan, en naturkatastrof, en flytt eller andra stora omvälvningar i livet kan ha svårt att anpassa sig och börja uppvisa tecken som kräver vuxnas uppmärksamhet.
Denna naturliga reaktion behöver inte nödvändigtvis klassas som en störning. Enligt Mayo Clinic kan ett barn dock anses lida av en anpassningsstörning om symtomen kvarstår i mer än tre månader efter den stressande händelsen. Här går vi igenom de vanligaste tecknen och vad du som förälder kan göra.
Barn har ofta svårt att sätta ord på de känslor de bär på. Utan en ventil för överväldigande känslor kan anpassningssvårigheterna i stället visa sig i beteendet. Ett barn som tidigare mått bra kan plötsligt börja bråka med syskon och kamrater, begå skadegörelse, dra sig undan från familj och vänner eller ignorera sina åtaganden, som sysslor hemma och läxor i skolan.
Anpassningsproblem påverkar också hur ett barn ser på sig själv och sitt liv. Känslor av hopplöshet och sorg kan leda till återkommande gråtankepisoder. Du kanske märker att ditt barn tappar intresset för aktiviteter som tidigare gav glädje, exempelvis sport, lek eller umgänge med vänner. Sömnlöshet, ångest och överdriven oro är andra vanliga signaler på att något inte står rätt till.
Mayo Clinic skiljer mellan akuta och kroniska symtom. Akuta besvär varar i sex månader eller kortare och kan ofta lindras av sig själva med stöd hemma, till exempel genom samtal, närhet och små justeringar i vardagen. Kroniska symtom varar däremot längre än sex månader och fortsätter att störa och belasta barnets liv kontinuerligt. I dessa fall är det viktigt att söka professionell vägledning för att hjälpa barnet att må bättre och förhindra att besvären förvärras.
Det kan vara svårt att veta när man ska vänta ut situationen och när det är dags att ta in professionell hjälp. Varje indikation på att ett barn har självmordstankar ska alltid tas på allvar – kontakta då omedelbart en läkare, barnläkare eller psykolog.
Sök även hjälp om ditt barn ständigt verkar överväldigat, hopplöst eller oförmöget att hantera vardagssituationer, eller om hen tappat intresset för det som en gång gladdde hen. Ingen förälder vill att sitt barn ska lida längre än nödvändigt av tankar och känslor som försämrar livskvaliteten – särskilt inte när lindring finns att få genom samtalsterapi eller, vid behov, tillfällig medicinsk behandling.
Du kan stötta ditt barn genom att skapa trygghet och rutiner i vardagen, lyssna utan att döma, uppmuntra barnet att prata om sina känslor och själv söka råd hos skolkuratorn eller BVC om du är osäker. Tidigt stöd gör stor skillnad för barnets återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online