Erik Erikson menade att en person måste passera genom åtta distinkta stadier av psykosocial utveckling under livet för att kunna nå sin fulla potential. Varje stadium kännetecknas av en särskild utmaning där en färdighet eller dygd måste bemästras innan personen kan gå vidare till nästa steg. Misslyckas man med att lösa en sådan utmaning kan det leda till neurotiska tendenser och svårigheter i mellanmänskliga relationer.
I det första stadiet ska barnet bygga en stabil och trygg relation med sin vårdnadshavare. Eftersom barnet vid denna tidpunkt är helt beroende av vuxna avgörs dess förmåga att lita på andra av kvaliteten i omvårdnaden. Den dygd som växer fram när barnet lyckas utveckla grundläggande tillit – både till sin vårdare och till världen i stort – är hopp.
Erikson placerade detta stadium mellan 18 månader och tre års ålder, då barnet blir mer självständigt och börjar göra egna val. För att utveckla en känsla av autonomi tränar barnet under denna period motorik, renlighet och viljestyrka. Den dygd som uppstår är vilja.
Mellan tre och fem års ålder lär sig barnet att hävda sig själv, hitta på lekar och planera aktiviteter tillsammans med andra barn. Här utvecklas ledarskapsförmåga, beslutsfattande och eget initiativ. Lyckas barnet med detta stadium växer målmedvetenheten fram som en central styrka.
Fjärde stadiet sträcker sig ungefär från sex till fjorton års ålder. Genom skola och arbete lär sig barnet att känna stolthet över sina prestationer. Utvecklar barnet inte självtvivel utan klarar av utmaningarna, ackumulerar det kompetens – den dygd som är svaret på frågan i artikelns rubrik. Kompetens handlar om att känna sig duktig och kapabel i det man gör.
Vid ungefär tolv års ålder blir ungdomen medveten om hur hen uppfattas av andra och om hur värderingar och livsval speglar hen som person. När unga utvecklar egna livsfilosofier och blir trygga i sin identitet växer troheten fram som den centrala färdigheten.
I sjätte stadiet, som Erikson placerade vid ungefär 22–30 års ålder, prövas förmågan att skapa och upprätthålla varaktiga relationer. För att kunna utveckla kärlek som dygd måste individen våga utforska långsiktiga relationer och inte låta rädslan för åtaganden eller närhet styra.
Generativitet avser förmågan att bidra till samhällets framtid. Mellan 30 och 70 års ålder bör en person enligt Erikson göra något som stödjer nästa generation, exempelvis som förälder eller mentor, för att utveckla omsorgen som dygd. Undviker man sitt ansvar gentemot samhället och sina barn riskerar man att känna sig oproduktiv och sakna mening i livet.
Livets slutgiltiga utmaning, som ofta infaller runt 70 års ålder, är att bli trygg i sina moraliska värderingar, sitt livssyfte och sina samlade erfarenheter. Kvarvarande skuld eller ånger kan leda till depression och hopplöshet. Målet är att kunna betrakta sitt liv som ett sammanhängande whole och känna tillfredsställelse med världen. Erikson benämnde denna eftersträvansvärda dygd som visdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online