Sensorisk integration är hur människor tar emot och bearbetar information som når kroppen via sinnena. Vi utsätts ständigt för ett flöde av sinnesintryck – allt vi ser, hör, smakar, känner och luktar. Sensorisk integration är hur vi tolkar och förstår vår omgivning, vilket är avgörande för överlevnad och funktion i vardagen.
Det taktila systemet – responsen på beröring – är det första sinnessystemet som utvecklas hos människan. Förmågan att uppfatta och skilja mellan olika beröringar utvecklas i takt med att barnet växer. När något rör vid huden signalerar receptorer till hjärnan att beröring sker, vilket gör att vi vet var våra kroppar börjar och slutar. Kroppen uppfattar två typer av beröring: lätt beröring och tryck.
Proprioceptionen handlar om att uppfatta rörelser i leder och lemmar samt att förstå deras position i omgivningen. Den styr vår förmåga att bedöma hastighet, greppa, lyfta, tajma rörelser och avgöra hur mycket kraft som krävs för att röra musklerna.
Vestibularapparaten får oss att utmana tyngdkraften genom att springa, gunga och hoppa. Dessa sinnesintryck registreras i innerörat, som talar om för hjärnan om personen själv rör sig, befinner sig på något som rör sig eller betraktar något i rörelse. Apparaten anger också vilken riktning som är nedåt, eftersom den är kopplad till tyngdkraften.
Det auditiva systemet registrerar reaktioner på det vi hör. Integrationen av auditiva processer innefattar att uppmärksamma olika ljud, minnas ljud, veta var ett ljud kommer ifrån, upprepa ljud man hört, ha medvetenhet om rytmer, urskilja specifika ljud ur en ljudblandning, tolka betydelsen av verbala ljud, kombinera impulser från båda öronen till ett samlat intryck och identifiera ljudens position i ord. Hörseln är dessutom det viktigaste sättet att lära under tidig barndom.
Det visuella systemet är hur kroppen uppfattar det den ser. Det är så vi förstår relationer mellan människor, djur och föremål. Synen hjälper oss att förstå var vi befinner oss i rummet genom att uppfatta kanter, kontraster och rörelser.
Hjärnan måste samordna synintrycken med lemmarna för finmotoriska aktiviteter som att skriva. Denna öga–hand-koordination är avgörande för hur vi interagerar med vår omgivning och blir enormt svår om synen är nedsatt.
Om en person är hyperresponsiv på sensoriska stimuli har denne svårt att reglera all den sensoriska information som översvämmar systemet. Intrycken känns överväldigande, nästan som att bli attackerad av information. En hyporesponsiv person gör istället tvärtom – hen söker ständigt efter sensorisk input och gör vad som helst för att få den. Denna typ av problem är särskilt farlig eftersom personen kan skada sig själv utan att märka det.
Hyperaktivering innebär att man ägnar för mycket uppmärksamhet åt stimuli som de flesta uppfattar som bakgrundsinformation – till exempel brummet från lysrör eller doften av någon annans schampo. En hyperaktiverad person undviker beröring och att bli rörd av andra. Många texturer kan kännas obehagliga; etiketter i kläder, rakkräm, lera och sandpapper kan få personer med taktil defensivitet att känna sig som om de ville klia ur skinnet.
Exekutiv funktion är förmågan att planera handlingar. Du säger åt dig själv att kasta en boll – kroppen plockar upp bollen, armen böjs och du rör dig snabbt för att kasta. En person med sensorisk integrationsstörning har svårt att planera alla dessa steg. Hen har problem med att följa anvisningar, även om hen klarat exakt samma uppgift tidigare. Hjärnan fungerar helt enkelt annorlunda. Det är som att resa och behöva byta flygplan: ibland går det bra att skynda sig mellan gater, andra gånger fastnar man helt när man försöker lista ut vilken terminal och gate man ska nå.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online