När du drabbas av en tragedi passerar du genom flera känslomässiga stadier på vägen mot att hantera och till slut acceptera situationen. År 1969 utvecklade den schweiziska läkaren Elisabeth Kübler-Ross en modell med fem sorgestadier som beskrev hur människor bearbetar trauma. Sedan dess har modellen utökats och förfinats, och idag talar man ofta om nio olika stadier.
Här går vi igenom de nio stadierna och vad du kan förvänta dig i varje fas av sorgen.
När du först får beskedet om en tragedi är din första reaktion ofta total misstro. Många upplever en känsla av domning eller overklighet, som om händelsen inte riktigt är verklig. Det kan kännas som att du inte helt är närvarande eller känslomässigt kopplad till det som händer runt omkring dig.
När chocken långsamt klingar av kan paniken infinna sig. Allvaret i det som hänt blir tydligare, och samtidigt kan du vägra att tro att något verkligen har hänt. Du förnekar verkligheten och lever som om ingenting har förändrats. Detta stadium kan kännas som en form av acceptans, men det är i själva verket ett sätt att skydda sig mot smärtan.
När förlustens verklighet börjar sjunka in blir du mer känslomässigt engagerad i det som hänt. Vreden är ofta den första starka känsla som visar sig. Du kan skylla på dig själv eller på andra, bli frustrerad över orättvisan i din förlust och vända dig mot omvärlden, ödet eller högre makter.
Sorg påverkar inte bara sinnet utan också kroppen. När känslorna tar över kan du uppleva svaghet, trötthet, andnöd eller magbesvär. Många tappar aptiten helt, medan andra börjar äta okontrollerat. Kroppen står under enorm press medan du bearbetar din sorg, och det är viktigt att ta dessa signaler på allvar.
Många drabbade känner skuld eller ett slags ansvar för det som inträffat. Du kan gräla med dig själv över saker du sagt eller gjort – eller inte gjort – och bära på en tung börd av självanklagelser. Dessa känslor är mycket vanliga, även när du saknat varje möjlighet att påverka händelsen.
I ett sista försök att ogöra tragedin kan du försöka kompromissa eller förhandla. För andliga eller religiösa människor kan detta innebära att man förhandlar med en högre makt – till exempel lovar att leva bättre eller göra goda gärningar i utbyte mot att en älskad människa återfås.
När du äntligen vågar känna efter förlusten sätter depressionen in. Du kan isolera dig och vända dig inåt. I takt med att du reflekterar över det som hänt kan en djup sorgsenhet ta över. Depressionens mörker kan hålla kvar människor länge, medan de kämpar för att hitta en väg ut.
När du långsamt kliver ur depressionen börjar du pröva nya sätt att återuppta livet. Det är nu ett bra tillfälle att gå med i en stödgrupp, söka terapi eller återfå lite normalitet i vardagen. Räck ut handen till vänner och försök att sätta ord på dina känslor.
Gradvis börjar du acceptera verkligheten i din förlust. I takt med att du läker blir din syn på livet mer positiv och hoppfull. Förlusten finns kvar, men du kan nu se den mer objektivt och med mindre känslomässig smärta.
Sorg följer sällan en rak linje. Stadierna kan komma i olika ordning, överlappa varandra eller återkomma flera gånger. Att känna till dem kan hjälpa dig att förstå dina egna reaktioner, men det finns inget rätt eller fel sätt att sörja. Ge dig själv tid att läka och tveka inte att söka professionellt stöd om du behöver det.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online