Att vara känslomässigt distanserad beskrivs ofta som att en person saknar förmågan eller känsligheten att knyta an till andra och visa empati. Men bilden är mer nyanserad än så. Det inre lugn som krävs för att kunna distansera sig kan faktiskt vara en hälsosam hanteringsstrategi när en person ställs inför andras starka emotionella krav eller hamnar i en särskilt påfrestande situation.
För psykologer kan oförmågan att knyta an känslomässigt vara ett symtom på vanligt förekommande ångeststörningar. Det är då ett sätt för personen att minska sin stress genom att känslomässigt avtrubba sig mot sin omgivning. Om detta tillstånd lämnas obehandlat kan distanseringen utvecklas till allvarligare psykiska problem, till exempel psykos.
Känslomässig distansering kan samtidigt vara ett effektivt verktyg för att sätta tydliga personliga gränser. Denna form av distansering speglar den inre balans, ro och självhävdelse som är nödvändig för att kunna bygga och upprätthålla hälsosamma relationer. Att medvetet välja att ta ett steg tillbaka i stressiga eller känslomässigt krävande situationer kan skydda både den egna psykiska hälsan och relationen till andra.
Det är viktigt att inte förväxla känslomässig distansering med likgiltighet, som innebär en total oförmåga att bry sig om någon eller något. Oavsett om distanseringen är ett symtom på något underliggande eller ett medvetet och hälsosamt val kan känslomässigt distanserade personer fortfarande visa omsorg och engagemang. Skillnaden ligger i i vilken situation och av vilken anledning distanseringen uppstår.
Om distanseringen känns tvångsmässig, varar länge eller leder till isolering och svårigheter i relationer kan det vara klokt att kontakta en psykolog eller annan vårdgivare. Med rätt stöd går det att hitta en balans mellan att skydda sina egna behov och att bibehålla meningsfulla, nära relationer med andra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online