Det finns inget bevisbart samband mellan personlighetstyp och ögonrörelser. Däremot finns det gott om forskning som visar att våra ögonrörelser hänger samman med faktorer som påverkar vårt beteende – som humör, mentalt tillstånd och till och med psykisk ohälsa. Ögonen utgör en oväntat rik källa till information om vad en person gör och varför.
De flesta undviker direkt ögonkontakt när de ljuger, men eftersom detta är allmänt känt har vana lögnare ofta lärt sig att behålla ögonkontakten just för att inte avslöja sig. Det framhåller psykologen Paul Ekman i sin bok Telling Lies: Clues to Deceit in the Marketplace, Politics, and Marriage från 2009. Ironiskt nog innebär det att ju mer oärlig en person är, desto mindre sannolikt är det att hen blir avslöjad.
Ekman fann att en grupp människor konsekvent höll långvarig ögonkontakt när de ljög: patologiska lögnare. Så även om rastlösa, undvikande blickar kan vara ett tecken på lögn, är stadig ögonkontakt ingen garanti för ärlighet. Ekman påpekar dessutom att undvikande av ögonkontakt kan bero på rädsla – en person som tror sig bli dömd som skyldig kan därför se skyldig ut trots att hen är oskyldig.
Människor som lider av schizofreni, eller som riskerar att utveckla sjukdomen, har svårigheter med att visuellt följa rörliga objekt. Studier från 2001 vid Nihon-universitetets medicinska fakultet i Tokyo samt universitetet för medicinska vetenskaper i Poznań i Polen visade att de jämna, flytande ögonrörelser som normalt används för att följa ett rörligt föremål ersätts av snabba, ryckiga rörelser hos personer med schizofreni – den typ av rörelser som annars används när man läser en bok eller ser sig omkring i ett rum.
Sambandet mellan problem med ögonspårning och schizofreni är så starkt att ögontest kan användas som stöd vid diagnostik. Det betyder dock inte att man kan avgöra om någon har schizofreni bara genom att studera deras ögon. Skillnaderna i ögonrörelser är så små att de knappt är märkbara i vardagen, och de påverkar inte vanliga aktiviteter som att köra bil eller hoppa rep.
Forskarna har känt till sambandet mellan utvidgade pupiller och sexuell upphetsning sedan 1970-talet, då biopsykologen Eckhard Hess vid University of Chicago noterade att hans assistents pupiller utvidgades när han tittade på en bild av en pinuppflicka. Upptäckten beskriver Hess i sin bok The Tell-Tale Eye: How Your Eyes Reveal Hidden Thoughts and Emotions.
Hess upptäckte också att människor upplevde potentiella partners som mer attraktiva om de hade stora pupiller. Ännu tidigare hade sexforskarna William Masters och Virginia Johnson observerat att en person som är sexuellt upphetsad ofta kastar snabba, upprepade blickar mot objektet för sin attraktion, vilket de beskrev i boken Human Sexual Response från 1966.
Utvidgade pupiller och snabba blickar är dock inga säkra tecken på sexuell attraktion. Hess hävdade att en mans pupiller också utvidgas när han betraktar ett landskap, och en kvinnas när hon ser en baby.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online