Trotsigt och oppositionellt beteende kallas kliniskt för trotssyndrom, på engelska Oppositional Defiant Disorder (ODD). Det är en beteendestörning som kännetecknas av olydigt, negativt, trotsigt och fientligt beteende mot auktoriteter. Störningen uppträder främst i barndomen men kan fortsätta upp i vuxen ålder.
Typiska symtom på ODD är återkommande vredesutbrott, överdrivet argumenterande med vuxna, medvetna försök att reta andra samt stora svårigheter att acceptera ett ”nej”. Den exakta orsaken till trotssyndrom är inte helt klarlagd, men det finns flera teorier som försöker förklara hur störningen utvecklas.
Trotssyndrom kan ha ett genetiskt samband med förekomst hos föräldrar och andra familjemedlemmar. Forskning visar att ODD är vanligare hos barn vars föräldrar har en historik av uppmärksamhetsstörning (ADD), depression eller missbruksproblem.
ODD kan orsakas av onormala nivåer av signalsubstanser i hjärnan till följd av en senmognad. Signalsubstanser gör det möjligt för nervcellerna att kommunicera med varandra och styr impulskontroll, omdöme och förmåga till förhandling. Barn med ODD tenderar att ha sociala problem som beror på svårigheter att tolka andras sociala signaler, vilket ofta leder till aggressiva reaktioner.
Familjen och den omgivande miljön kan spela en viktig roll i utvecklingen av trotssyndrom. Inkonsekventa gränser, bristande struktur och ojämn disciplin anses vara bidragande faktorer. Även stress i familjen, exempelvis skilsmässa eller substansmissbruk, kan öka risken. Ett barns trotsiga och oppositionella beteende kan i själva verket vara ett försök att få kontroll, känna sig tryggt eller få uppmärksamhet från en förälder.
Trotssyndrom ses ofta hos barn som också lider av andra psykiatriska tillstånd, såsom bipolär sjukdom, ångestsyndrom eller adhd (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Dessa samtidiga diagnoser kan försvåra både utredning och behandling.
Det finns idag inga läkemedel som effektivt behandlar trotssyndrom i sig, men medicinsk behandling av samtidiga tillstånd kan hjälpa till att lindra symtomen. Andra behandlingsformer inkluderar beteendeterapi, social träning och metoder för ilskahantering. Om orsaken bedöms vara miljörelaterad kan terapeuten rekommendera familjerådgivning eller arbeta för att barnet ska kunna lämna en negativ miljö.
Om ett barns trotsiga beteende är ihållande, påverkar vardagen hemma eller i skolan, eller skadar relationer, är det klokt att kontakta barnavårdscentralen, skolhälsovården eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) för utredning och stöd. En tidig insats ökar chanserna till en bättre utveckling över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online