Psykiska sjukdomar som kan ge rätt till funktionshinderersättning

En psykisk sjukdom är en sjukdom i hjärnan som påverkar hur en person tänker, beter sig och samspelar med andra. Det finns många olika psykiatriska diagnoser som klassificeras som psykiska sjukdomar. Beroende på sjukdomens typ och svårighetsgrad, samt hur den påverkar en persons arbetsförmåga och arbetshistorik, kan personen ha rätt att ansöka om funktionshinderersättning hos Social Security, det amerikanska socialförsäkringssystemet.

Intellektuell funktionsnedsättning

Intellektuell funktionsnedsättning innebär att den allmänna intellektuella förmågan ligger väsentligt under genomsnittet, med brister i adaptiv funktion som har visats före 22 års ålder. För att kvalificera för ersättning måste personen uppfylla minst ett av följande fyra kriterier:

1. Oförmåga att följa anvisningar: en låg mental kapacitet som gör att personen behöver hjälp av andra för att äta, klä på sig, bada och tillgodose andra personliga behov.
2. IQ på 59 eller lägre.
3. IQ mellan 60 och 70 i kombination med ytterligare fysisk eller psykisk skada som begränsar funktionen.
4. IQ mellan 60 och 70 tillsammans med två ytterligare nedsättningar, exempelvis återkommande episoder av dekompensation och svårigheter att upprätthålla social funktion.

Organiska psykiska störningar

Hjärndysfunktioner som hänger samman med beteendemässiga eller psykologiska avvikelser klassificeras som organiska psykiska störningar. För att en sådan diagnos ska ge rätt till funktionshinderstatus måste särskilda krav vara uppfyllda. Störningen måste dels leda till förlust av specifika kognitiva förmågor, såsom desorientering i tid och rum, dels till återkommande episoder av dekompensation som varar under en längre period. Om medicinsk dokumentation kan visa att en organisk psykisk störning har orsakat funktionsbegränsning i minst två år beviljas funktionshinderstatus även utan dessa episoder.

Genomgripande utvecklingsstörningar

Autism och andra tillstånd som leder till brister i utvecklingen av social interaktion, kommunikationsförmåga och föreställningsförmåga klassificeras som genomgripande utvecklingsstörningar. För att kunna bevisa funktionshinder krävs medicinsk dokumentation som visar en historia av sådana brister samt två ytterligare svårigheter eller begränsningar. Svårigheter att upprätthålla social funktion och koncentration, i kombination med återkommande episoder av dekompensation, räknas som två sådana ytterligare svårigheter.

Dokumentation är avgörande

Oavsett vilken diagnos det gäller spelar noggrann medicinsk dokumentation en central roll i bedömningen. Journaler från behandlande läkare, testresultat såsom IQ-tester och beskrivningar av hur sjukdomen påverkar vardagen och arbetsförmågan stärker ansökan avsevärt. Ju tydligare underlaget visar funktionsnedsättningens omfattning och varaktighet, desto större är chanserna att beviljas ersättning.