Vissa människor känner ett impulsivt eller tvångsmässigt behov av att rycka eller dra i sitt hår. Inom medicinen kallas detta tillstånd för trikotillomani och definieras som allt hårdrageri som leder till funktionsnedsättning i vardagen. Trikotillomani klassificeras ofta som antingen en impulskontrollstörning eller som en del av tvångsspektrumet (tvångssyndrom, OCD).
De långsiktiga effekterna av hårdrageri varierar från person till person och beror på hur länge beteendet pågått samt hur allvarligt tillståndet är. Trots dessa variationer finns det flera konsekvenser som de flesta långvariga hårdragare delar.
Långvarigt hårdrageri kan resultera i skallighet. En person som drar i håret kan skapa en enskild flintig fläck eller flera spridda områden. Mindre fläckar kan ibland döljas med frisyr eller accessoarer, men större partier av håravfall kan vara mycket svåra att gömma, vilket ofta påverkar självförtroendet.
En person som dragit i håret under lång tid kan känna olycklighet, skam eller frustration över sitt tillstånd. Paradoxalt nog kan försök att motstå impulsen att dra i håret också leda till starka känslor av obehag, inre spänning och irritation. Denna pågående kamp kan i förlängningen bidra till utvecklad depression eller ångest.
Synliga flintiga fläckar, eller oförmågan att kontrollera impulserna inför andra, kan väcka starka känslor av skam. Många undviker därför sociala sammanhang, offentliga platser eller situationer där håret kan uppmärksammas, vilket kan leda till isolering och försämrad livskvalitet.
Trikotillomani är ett behandlingsbart tillstånd. Kognitiv beteendeterapi (KBT), särskilt så kallad habit reversal training, har visat god effekt, och i vissa fall kan läkemedel också användas som stöd. Att söka hjälp hos psykolog, psykiater eller vårdcentral är ett viktigt första steg för att bryta mönstret och förebygga de långsiktiga konsekvenserna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online