Svartslöjd och tvångsmässigt samlande börjar ofta i en garderob eller på en vind och sprider sig sedan långsamt genom hela huset – ibland till hela fastigheten. Att vara en person som samlar på sig saker handlar om mycket mer än lathet eller dålig hushållning.
Svartslöjd blir ett problem när det stör en persons liv, men vid det laget kanske personen inte ens inser att hen har ett problem. Det kan hindra hen från att bjuda hem vänner och familj, eller i värsta fall göra att personen inte alls vill lämna hemmet. Samlandet kan bli ett allvarligt problem när det som samlas orsakar hälsoproblem, till exempel om personen behåller utgången mat och skräp. Det kan också utgöra en allvarlig hälsorisk om råttor och skadedjur flyttar in i bostaden på grund av soporna.
Svartslöjd kan kopplas till kromosom 14 och generna på den kromosomen. Personer som är släkt med någon som samlar löper större risk att själva utveckla samma beteende. Dessutom är personer med tvångssyndrom (OCD) mer benägna att bli samlare, eftersom att spara och samla är ett symtom på OCD. När någon väl har identifierats som samlare upptäcks det ibland att personen även lider av depression eller andra ångestsyndrom.
En studie från UCLA visade att samlare har en annan hjärnaktivitet än personer utan dessa tendenser. Aktiviteten kan kopplas till gyrus cinguli – hjärnans beslutsfattande del – och förmågan att avgöra vad som ska behållas och vad som ska kastas. Svartslöjd hänger också samman med tvångsköp och behandlas därför ofta som en beroendesjukdom.
Det finns både milda och svåra fall av svartslöjd. National Study Group on Chronic Disorganization har tagit fram en skala som används av professionella organisatörer. Nivå 1 betraktas som ett normalt hem utan samlande, medan nivå 2 kännetecknas av trånga gångvägar, en blockerad utgång och att oredan tagit över ett eller två rum helt.
Det mest extrema läget, nivå 5, innefattar synliga strukturella skador på huset, synliga gnagare, kök och badrum som blivit oanvändbara på grund av oreda samt bortskämda konservburkar och annan mat. På nivå 5 är bostaden obeboelig och personen bor troligen någon annanstans.
Svartslöjd bör behandlas som ett beroende. Många samlare behöver hjälp av både professionella organisatörer och en psykolog. Familjemedlemmar kan hålla ett ingripande, precis som vid beroende av droger, alkohol eller spel. Först när personen inser att hen har ett problem och själv vill förändras kan hen få hjälp med mindre risk för återfall. Om personen inte är villig att erkänna problemet bör familjen definitivt söka hjälp hos en psykolog eller psykiater.
Kom ihåg att samlare utvecklar emotionella band till sakerna de behåller. Underskatta aldrig den känslomässiga kopplingen personen har till ett föremål. Hjälp personen att göra sig av med saker med "sentimentalt" värde genom att låta hen fotografera föremålet och skriva en dagbok om dess betydelse i hens liv.
Kognitiv beteendeterapi är nästan alltid nödvändig för att personen ska kunna övervinna samlande-tvånget. Personen får fundera över varför samlandet sker och hur ägodelarna ska organiseras och kasseras. Personen lär sig också avslappningstekniker och deltar i familje- eller gruppbehandling. Gruppbehandling hjälper vänner och familj att förstå orsakerna bakom samlandet och hur de kan stötta personen. Ibland kan medicinering behövas för vissa patienter.
När personen är redo att få ordning på sitt hem och sitt liv bör ett system skapas för att behålla saker, kasta bort saker och donera andra. Undvik att kalla personens saker för "skräp" eller nedvärdera dennes känslor inför ett föremål, eftersom det kan utlösa en defensiv reaktion som stoppar uppstädningen. Till slut måste samlaren ha sista ordet om vad som stannar och vad som går.
Detta kan behöva göras flera gånger under ett år innan hemmet blir hanterbart igen. Personen kommer sannolikt att behöva någon som arbetar med hen långsiktigt, både inom organisation och terapi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online