Egot och svartsjukan – vad psykoanalysen säger

Inom psykoanalysen beskrivs egot som den del av psyket som styrs av känslor och impulser. Svartsjuka är i grunden en reaktion på egots rädsla – rädslan för att inte mäta sig med andras prestationer, eller för att inte vara värdig det objekt eller den person man åtrår.

Egenskaper

Egot jämför sig ständigt med andra och bedömer hur det står sig när det gäller talang, utseende, intellekt och prestationer. Denna ständiga jämförelse ligger till grund för många av de känslor som svartsjukan bygger på.

Funktion

Egots främsta mål är att undvika känslan av sårbarhet. Det gör det genom att övertyga individen om att hennes rädslor är rationella och sanna – även när de i själva verket inte har någon verklig grund.

Betydelse

Egot försvarar sig på två sätt: antingen genom att vända sig inåt och angripa jaget med tvivel, eller genom att rikta grundlösa anklagelser mot andra. Båda strategierna skapar mer skada än nytta, men ur egots perspektiv känns de som ett nödvändigt skydd.

Att tänka på

Ägandebegär kan lugna egot tillfälligt, eftersom det skapar en känsla av närhet till den person eller sak som åtrås. Men så snart relationen hotas blossar svartsjukan upp igen – och då ofta starkare än tidigare.

Varningstecken

Egot kan skämmas över sin svartsjuka, vilket i sin tur ökar självföraktet och osäkerheten. Typiska tecken på sårbarhet är:

• Ologiska reaktioner på olika situationer
• Antaganden som inte bygger på fakta
• Svårighet att vara ensam
• Konstant grubblande över problem

Behandling

Egot kan stärkas och lugnas på flera sätt:

• Samtal med opartiska vänner eller rådgivare
• Tid för avkoppling i fridfulla miljöer
• Att föra dagbok och regelbundet läsa igenom den
• Att distansera sig från den besvärliga situationen

Genom att förstå hur egot fungerar blir det lättare att se igenom svartsjukans mekanismer och gradvis bygga ett tryggare och mer stabilt självförtroende.