Noradrenalins effekter på smärta beror på vilken roll ämnet spelar i kroppen. Det kan antingen (1) verka som en signalsubstans i centrala nervsystemet, där det påverkar ryggmärgen och hjärnan, eller (2) fungera som ett hormon som frisätts ut i blodet och påverkar vävnader i hela kroppen. Dessa två roller ger helt olika resultat när det gäller smärtupplevelse.
Noradrenalin påverkar både akut och neuropatisk smärta. Vid akut, eller nociceptiv, smärta förmedlar perifera nerver i skadade vävnader signaler till hjärnan via ryggmärgen. Syftet är att varna hjärnan och kroppen så att de kan reagera på skadan och begränsa dess omfattning.
Neuropatisk smärta är däremot kronisk och orsakas av skador på det perifera eller centrala nervsystemet. Sådana skador kan uppstå till följd av långvarig, lokaliserad akut smärta.
Hormonet noradrenalin frisätts från binjurarna. När noradrenalin släpps ut i blodet aktiverar det det sympatiska nervsystemet – kroppens så kallade kamp-eller-flykt-svar – och ökar i allmänhet upplevelsen av smärta.
Noradrenalin ökar muskelspänningen, vilket leder till frisättning av mjölksyra som i sin tur ger upphov till vävnadssmärta. Dessutom minskar noradrenalin syretillförseln till vävnaderna, vilket fördröjer borttransporten av mjölksyra och ytterligare förstärker smärtan.
Dessa mekanismer kan vara delvis inblandade i den smärta som förknippas med fibromyalgi, kroniskt trötthetssyndrom, artros samt andra muskel- och skelettsjukdomar.
När noradrenalin istället fungerar som signalsubstans inom hjärnan och ryggmärgen har det motsatt effekt – det minskar i allmänhet neuropatisk smärta.
Noradrenalin dämpar neuropatisk smärta genom att stimulera specifika områden i ryggmärgens bakre horn (dorsala hornet). Ämnet påverkar även amygdala, hypotalamus och andra områden i hjärnan som är involverade i känslomässig reglering.
En del av lindringen är direkt analgetisk, det vill säga smärtlindrande. En annan del förmedlas indirekt genom noradrenalins positiva effekter på humör och depression, samt genom minskad aktivitet i det sympatiska nervsystemet.
Tricykliska antidepressiva läkemedel, exempelvis imipramin, amitriptylin och doxepin, ökar mängden tillgängligt noradrenalin i centrala nervsystemet. På så vis kan dessa läkemedel bidra till att minska neuropatisk smärta, vilket gör dem till ett vanligt behandlingsalternativ vid kroniska smärttillstånd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online