Vid vilken ålder kan ett barn testas för känslomässiga eller psykiska problem?

Enligt det amerikanska forskningsinstitutet National Institute of Mental Health börjar kronisk psykisk ohälsa vid 14 års ålder i ungefär hälften av alla fall. Vissa typer av psykiska problem kan dessutom diagnostiseras redan vid två års ålder, medan de flesta andra kan upptäckas senast när barnet fyllt sex år.

Vanliga diagnoser hos barn

Psykiska störningar som kan diagnosticeras hos barn inkluderar adhd (attention deficit hyperactivity disorder), bipolär sjukdom, schizofreni, ångestsyndrom, autismspektrumtillstånd samt ätstörningar som anorexi och bulimi.

Symtom att uppmärksamma

Symtom på psykisk ohälsa som kan vara värda att reagera på inkluderar kraftiga förändringar i aptiten, sömnproblem, återfall i sängvätning, långvarig ledsamhet, självskadebeteende, ett onormalt intresse för döden, undvikande av sociala situationer samt plötslig rädsla för sådant som tidigare inte besvärade barnet. För att betraktas som ett tecken på psykisk ohälsa bör dessa beteenden förekomma i olika miljöer, till exempel både hemma och i skolan.

Diagnos och utredning

Frågor om barnets psykiska hälsa kan först tas upp med en barnläkare. Ofta behövs därefter mer djupgående utredningar hos en barnpsykolog eller barnpsykiater. Åldern då en psykisk ohälsa kan konstateras beror på vilken typ av störning som utreds. Autism kan i vissa fall diagnostiseras redan vid två års ålder. Adhd upptäcks ibland redan vid tre års ålder, medan tillstånd som bipolär sjukdom, depression, schizofreni och ångest vanligtvis kan diagnostiseras från sex års ålder. Ätstörningar drabbar däremot sällan yngre barn och är betydligt vanligare bland ungdomar och tonåringar.

Behandling

Ofta krävs en kombination av flera behandlingsformer för god effekt. Behandlingen kan omfatta läkemedel med psykoaktiv verkan, samtalsterapi, kognitiv beteendeterapi (KBT) samt familjeterapi där hela familjen involveras.

Vikten av tidig upptäckt

National Institute of Mental Health understryker att tidig identifiering av psykiska problem kan bidra till en mer effektiv behandling – innan barnets beteendemönster har blivit invanda och därmed svårare att förändra. Ju tidigare insatser sätts in, desto bättre är förutsättningarna för barnets långsiktiga utveckling och välbefinnande.