ADD, eller ADHD, är en vanlig neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som ofta upptäcks i barndomen. Enligt National Alliance on Mental Illness beräknas omkring två miljoner amerikanska barn leva med ADD (attention deficit disorder) eller ADHD (attention deficit hyperactivity disorder). Även om det inte finns något botemedel kan symptomen hanteras effektivt, och de flesta som är drabbade kan leva ett normalt och fungerande liv.
Även om begreppen ofta används omväxlande är ADHD den officiella term som American Psychiatric Association använder för att beskriva tillstånd som kännetecknas av ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. ADD används idag främst som ett äldre namn för den huvudsakligen ouppmärksamma formen av ADHD.
Det finns tre huvudtyper av ADHD:
ADHD är vanligast under barndomen men kan fortsätta in i tonåren och vuxen ålder. Pojkar diagnostiseras ungefär tre gånger oftare än flickor. Hos flickor kan dock symtomen vara mindre tydliga, vilket gör att de ibland missas eller upptäcks senare i livet.
Det finns inget enskilt test som kan fastställa ADHD. En specialist inom psykisk hälsa samlar in information från flera källor, exempelvis föräldrar och skola, och utesluter andra möjliga orsaker till symtomen. För att en diagnos ska kunna ställas måste barnet ha uppvisat symtom i sex månader eller längre, och i högre grad än vad som är vanligt för andra barn i samma ålder.
ADHD går ofta igenom familjer, vilket tyder på att ärftlighet spelar en stor roll. Barn som exponerats för miljögifter, samt barn vars mödrar rökte eller använde droger under graviditeten, löper ökad risk att utveckla ADHD.
Stimulerande läkemedel ökar aktiviteten i hjärnan, förbättrar koncentrationsförmågan och minskar det aggressiva beteende som kan förknippas med ADHD. Beteendeterapi, med praktisk hjälp med struktur och organisering samt träning i sociala färdigheter, är ofta en viktig del av behandlingen. En kombination av medicinering och terapi ger vanligtvis bäst resultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online