Trotsstörning (ODD – Oppositional Defiant Disorder) kännetecknas av en ihärdig attityd av trots eller uppror mot auktoriteter. De flesta barn går igenom perioder av trots, ofta i åldern två till tre år samt under tidig tonår. Detta utgör dock inte alltid en störning utan kan vara en helt normal del av utvecklingen. Det är när beteendet blir långvarigt och störande som det kan klassas som en diagnos. Trotsstörning kan också överlappa med och förekomma samtidigt med andra tillstånd, exempelvis ADHD eller uppförandestörning.
Trotsstörning går längre än vanligt okoperativt beteende eller negativitet som beror på hunger eller trötthet. Det handlar om ett bestående trots mot auktoriteter som påverkar barnets relationer med vuxna och jämnåriga negativt och som hindrar barnets sociala och akademiska utveckling. För att kunna ställa diagnosen krävs att beteendet har pågått under minst sex månader och förekommer i flera olika miljöer, till exempel både hemma och i skolan.
Ett barn som uppvisar ett ihärdigt trots mot regler och auktoriteter, har frekventa och intensiva raseriutbrott samt ifrågasätter och argumenterar oavbrutet visar tydliga tecken på trotsstörning. Dessa barn retar andra, skyller ifrån sig för egna misstag och kan aktivt söka hämnd. Deras verbala aggressivitet gentemot omgivningen leder ofta till att de hamnar i konflikt och så småningom isoleras socialt från kamrater och vuxna.
Trotsstörning hänger ofta samman med andra psykiatriska tillstånd. Det är sällan framgångsrikt att behandla störningen utan att även ta itu med eventuella bakomliggande problem, såsom ADHD, depression eller ångest. Ett barn med ADHD är ofta okooperativt och har svårt med självkontroll, vilket kan förvärra det trotsiga beteendet. Depression kan ligga bakom en negativ grundinställning och göra barnet mer motsträvigt. En noggrann utredning av barnets hela situation är därför avgörande för rätt behandling.
Ett barn med trotsstörning behöver få sitt positiva beteende uppmärksammat och berömmat. När vuxna själva föregår med gott exempel följer barnet ofta efter. Att undvika maktkamper är en effektiv strategi för att möjliggöra förändring och utveckling. Tydliga gränser, konsekventa konsekvenser och fasta rutiner skapar den stabilitet som barn med ODD behöver. Dessutom är dessa barn i stort behov av tid och uppmärksamhet från sina föräldrar och andra vuxna runt omkring dem.
Föräldrar och lärare till barn med trotsstörning behöver också fundera över sina egna attityder och handlingar. Vuxna som är utvilade och friska har bättre förutsättningar att stötta dessa barn. En lugn, kärleksfull och tålmodig hållning är betydligt mer effektiv än en konfrontativ och auktoritär inställning. Med rätt stöd, förståelse och konsekvent bemötande kan barn med trotsstörning utveckla bättre relationer och nå sin fulla potential både socialt och i skolan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online