Könsdysfori, tidigare kallad könsidentitetsstörning, är den diagnos som psykologer och läkare ställer för personer som upplever ett betydande obehag med det kön de föddes med. Symtomen kan vara ganska tydliga, men att någon uppvisar några av dem betyder inte automatiskt att personen har tillståndet. Det finns specifika kriterier som måste uppfyllas för att en diagnos ska kunna ställas.
Att känna till dessa kriterier och hur man identifierar dem kan hjälpa både den drabbade och närstående att förstå situationen och ta proaktiva steg vidare, exempelvis genom att söka professionellt stöd.
Kontrollera om personen visar en identifikation med det motsatta könet. Denna identifikation måste vara både stark och ihållande. Observera att det inte räcker att personen önskar sig de kulturella fördelar som kan följa av att tillhöra det andra könet. För att identifiera den starka och ihållande identifikationen hos barn, se steg 2 till 6.
Lägg märke till om barnet upprepade gånger uttrycker en önskan att tillhöra det motsatta könet. Barnet kan till och med insistera på att det i själva verket är en medlem av det motsatta könet.
Fäst uppmärksamhet vid barnets valda kläder. Pojkar med könsdysfori klär sig antingen i kvinnokläder eller försöker afterlikna kvinnlig klädsel. Flickor med tillståndet insisterar ofta på att endast bära kläder som traditionellt stereotypiseras som manliga.
Prata med barnet om dess fantasi och låtsaslek, eller observera den noga. Barn med könsdysfori föredrar ofta att spela rollen som det motsatta könet när de leker. De fantiserar också ihärdigt om att vara en medlem av det motsatta könet.
Titta på vilka lekar och aktiviteter barnet lockas av. Barn med detta tillstånd har ofta ett starkt engagemang för lekar som stereotypt förknippas med det motsatta könet. Det kan handla om flickor som vill spela fotboll eller pojkar som leker med dockor.
Studera vilka lekkamrater barnet föredrar. Barn med könsdysfori väljer ofta frivilligt kamrater av det motsatta könet. Om barnet uppfyller minst fyra av kriterierna i steg 2 till 6 föreligger den starka identifikationen med det motsatta könet som beskrivs i steg 1. För att bedöma en ihållande, stark könsidentifikation hos ungdomar och vuxna, se steg 7.
Hos ungdomar och vuxna är symtomen ofta mycket tydliga. Personen uttrycker ofta frekvent en önskan att tillhöra det motsatta könet och kan till och med regelbundet presentera sig som det motsatta könet. Personen insisterar ofta på att ha samma reaktioner och känslor som det motsatta könet, kan önska leva som det motsatta könet och be om att bli bemött som sådan. Visar ungdomen eller vuxna dessa symtom föreligger den starka identifikationen med det motsatta könet. Kom ihåg att symtomen inte enbart får handla om en önskan efter de kulturella fördelar som det motsatta könet kan innebära.
När en stark och ihållande identifikation med det motsatta könet har konstaterats – utan att det enbart rör sig om en önskan om kulturella fördelar – ska du undersöka om personen känner obehag med sitt nuvarande kön. Obehaget måste vara bestående. Personen kan också uppleva det som felaktigt att följa de könsroller som gäller för det kön han eller hon föddes med.
Barn visar detta obehag genom att avvisa sin könsroll. Pojkar kan önska att deras penis skulle försvinna, och flickor kan inte vilja få bröst eller menstruera. Ungdomar och vuxna uttrycker obehaget genom att säga att de föddes i fel kön, och kan till och med börja vidta åtgärder för att bli av med sina primära och sekundära könskaraktärer.
Säkerställ att symtomen inte förekommer samtidigt som ett fysiskt intersextillstånd, efter att identifikationen med det andra könet och obehaget med det nuvarande könet har fastställts. Intersextillstånd kan orsakas av genetiska variationer som patienten själv inte ens är medveten om.
Kontrollera slutligen om tillståndet orsakar allvarligt lidande eller nedsatt funktion i arbete, sociala sammanhang eller andra viktiga områden av personens liv. Detta är ett centralt kriterium för att en klinisk diagnos ska kunna ställas, och det understryker vikten av att söka hjälp hos legitimerad vårdpersonal för en korrekt utvärdering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online