Autism är en neuropsykiatrisk utvecklingsstörning som vanligtvis diagnostiseras i barndomen. Diagnosen ställs utifrån tydliga kriterier som beskrivs i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders IV, Text Revision (DSM-IV-TR) – en av världens mest använda diagnosmanualer inom psykiatrin.
För att en person ska kunna få diagnosen autism måste flera kriterier uppfyllas samtidigt. Nedan går vi igenom de huvudsakliga områden som bedöms vid en utredning.
Autism kännetecknas av nedsatt förmåga att använda och förstå icke-verbal kommunikation, exempelvis ögonkontakt, ansiktsuttryck och kroppshållning. Personer med autism har ofta svårt att bygga vänskapsrelationer som motsvarar åldern, och det kan saknas ett naturligt sökande efter att dela glädje och intressen med andra. Även den emotionella reciprociteten – förmågan att ömsesidigt svara på andras känslor – kan vara nedsatt.
Talet kan vara försenat, nedsatt eller helt frånvarande. Hos personer med autism som talar finns ofta svårigheter att föra ett samtal framåt, och språkanvändningen kan vara stereotyp eller repetitiv. Förmågan till spontan låtsaslek och social imiterande lek är dessutom begränsad eller saknas helt.
Personen kan ha ett onormalt intensivt intresse för specifika mönster eller delar av föremål. Repetitiva rörelser, såsom handklappning eller vridande rörelser, förekommer ofta. Många personer med autism uppfattas även som rigida när det gäller rutiner och kan reagera starkt på förändringar i sin omgivning.
Diagnosen kräver att symtomen har funnits tidigt. Före tre års ålder ska barnet ha visat avvikelse eller försening inom minst ett av följande områden: social interaktion, social kommunikation eller symbolisk och imaginär lek.
Symtomen får inte bättre kunna förklaras av diagnosen Retts syndrom eller desintegrativ störning hos barn. Vid båda dessa tillstånd verkar utvecklingen normal under en period, för att därefter försämras över tid – vilket skiljer dem från autism, där avvikelserna finns med från början.
Det är värt att notera att DSM-IV-TR numera har ersatts av DSM-5 (2013), där autism ingår i den övergripande diagnosen autismspektrumstörning. De grundläggande kärnsymtomen – svårigheter med social kommunikation samt repetitiva och begränsade beteenden – återfinns dock fortfarande i de moderna diagnoskriterierna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online