Enligt statistik från det amerikanska National Institute of Mental Health diagnostiserades så många som 9 procent av den vuxna befolkningen i USA med en sociopatisk störning år 2007. Flera experimentella studier har genom åren försökt identifiera de fysiska och psykologiska mekanismer som ligger bakom denna störning.
Den diagnostiska och statistiska manualen för psykiska störningar (DSM-IV) klassificerar sociopatiskt beteende under diagnosen antisocial personlighetsstörning. Sociopater, även kallade psykopater, beskrivs som individer som saknar empati för andra, är grymma och okänsliga samt uppvisar liten eller ingen ånger för sina handlingar.
I början av 1990-talet utvecklade den kanadensiske forskaren Dr. Robert Hare vid University of British Columbia en checklista med 22 punkter som identifierar karaktärsdrag hos den sociopatiska personligheten. Denna checklista är idag ett standardiserat bedömningsverktyg som används av kliniker världen över för att diagnostisera antisocial personlighetsstörning.
Hare genomförde en fallstudie på en man vid namn Al, som hade 46 kriminella domar bakom sig. Studien visades i en PBS-dokumentär år 2007. Experimentet använde ett språktest med lyssningsutrustning och syftade till att avgöra om avvikelser i hjärnans bearbetning förekommer hos personer med antisocial personlighetsstörning.
Resultaten visade att språket bearbetades i båda Als hjärnhalvor, i stället för enbart i vänster hjärnhalva som är fallet hos personer utan tillståndet. Ett andra experiment med Al sökte förklara det robotliknande känslouttryck som ofta ses hos personer med sociopatiska drag. Registreringen av emotionella reaktioner visade ingen skillnad i respons när Al visades känsloladdade ord jämfört med neutrala ord.
Hare kopplar sociopatens uppenbara rädslolöshet till dennes tendens till okänslighet samt till en oförmåga att lära av erfarenheter.
Enligt en artikel från september 1995 i Harvard Mental Health Letter med titeln "Psychopaths: New Trends in Research" förekommer sociopatiska drag hos 15 till 25 procent av fångarna i amerikanska fängelser. Denna population utgör därför en av de främsta källorna när experiment inom området genomförs.
En artikel av Christopher J. Patrick med titeln "Emotion and Psychopathy: Startling New Insights" redogör för ett experiment där emotionell respons mättes hos en grupp kriminella gärningspersoner. Gruppen visade bilder som föreställde våldsamma och behagliga scener, medan oväntade höga ljud spelades upp under visningen.
När de våldsamma bilderna visades uppvisade deltagarna ett lugnt och opåverkat beteende, till skillnad från den skräckreaktion som observerades hos icke-kriminella. Den avsaknad av emotionell respons som kännetecknar den sociopatiska personligheten anses vara orsaken till deltagarnas avsaknad av reaktion. Artikeln publicerades i tidskriften Psychophysiology, volym 31, år 1994.
Ett sociopatiskt experiment från 1970 använde spel som metod. Experimentet byggde på principerna bakom machiavelliansk intelligens och syftade till att avgöra om personer med skarpsinne, manipulativa förmågor och list utgjorde starka motståndare i en spelmiljö. Studien genomfördes av två sociologer.
Personer med höga respektive låga machiavellianska tendenser fick fylla i ett frågeformulär där de ombads ange hur andra machiavellianska typer skulle svara på frågorna. Resultaten visade att personer med höga machiavellianska tendenser var mer benägna att underskatta andras poäng, samtidigt som de antog att alla övriga deltagare låg på en genomsnittlig nivå.
Forskarna drog slutsatsen att felbedömningar hos dessa personer beror på att de ägnar mindre uppmärksamhet åt andras sociala och emotionella signaler.
Experiment som undersökte effekterna av skador på hjärnans frontala lober genomfördes av neurologen Antonio Damasio. Den somatiska markörhypotesen är resultatet av denna forskning, där Iowa Gambling Task – ett bedömningsverktyg skapat av Damasio – användes för att mäta emotionsbaserad inlärningsförmåga hos personer med hjärnskador samt hos sociopater.
Resultaten kopplades till somatiska markörer i hjärnan som styr inlärningsförmågan vid beslutsfattande som kan leda till negativa konsekvenser. De områden i hjärnan som reglerar rädslouppväckning och kognition definierades som aktiva somatiska markörer. Damasio anser att fysiologiska skillnader är en huvudsaklig orsak till de sociopatiska beteenden som uppvisas av personer med antisocial personlighetsstörning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online