Om en psykiater, psykolog eller kurator arbetar med en patient som uppvisar lågt engagemang för positiva beteendeförändringar kan metoden motiverande samtal (MI) användas för att uppnå stadiga framsteg. Motiverande samtal kan hjälpa en patient att bryta destruktiva beteenden, exempelvis rökning eller drogmissbruk, men också att främja positiva förändringar som att söka jobb eller förbättra sin livssituation. Metoden bygger på empati, aktivt lyssnande och att patienten själv finner motivationen till förändring.
Det första steget är att föra ut personen ur sin komfortzon och väcka ett genuint behov av förändring. Om behandlaren till exempel använder motiverande samtal för att hjälpa någon att sluta missbruka droger inleds samtalet med en diskussion om beteendet och dess negativa konsekvenser. Frågorna kan då lyda: Hur skulle ditt liv se ut om tio år om du fortsätter att missbruka droger? Hur var ditt liv innan du började använda droger? Vad har andra personer sagt till dig om ditt problem?
Målet är att få personen att självmant reflektera över konsekvenser av sitt beteende som hen tidigare inte insett. Behandlaren bör be om många konkreta exempel. När personen tar upp en negativ aspekt av sitt beteende ska behandlaren be om ett exempel, sedan ytterligare ett och möjligen ännu ett.
Att flytta en patient till en zon av obehag kan kräva flera sessioner. Under tiden bör behandlaren praktisera aktivt lyssnande och noggrann observation för att upptäcka när personen börjar inse felaktigheten i sina handlingar. Motiverande samtal lägger ansvaret för förändringen hos patienten själv. Det övergripande målet är att hjälpa patienten att lösa sin ambivalens genom lyssnande, återkoppling och tolkning av resultaten.
Ett exempel på hur behandlaren kan hjälpa patienten att ta det avgörande steget framåt är: "Du har fortsatt att missbruka droger och ägna dig åt riskfyllda beteenden. Kanske är du helt enkelt inte redo att förändra dig."
Utöver visuella signaler, som ett tydligt gladare yttre, kan behandlaren be patienten att själv värdera sitt beteende och sina känslor. Ett exempel är: "På en skala från 1 till 5, hur skulle du bedöma din vilja att förändra ditt beteende just nu?" Om personen börjar flytta sin förändringsvilja uppåt på skalan bör behandlaren utforska denna förändring genom att fråga: "Vad tror du att andra kommer att lägga märke till som är annorlunda hos dig nu när du bryr dig mer om ditt beteende?" och därefter: "Vad behöver du göra för att gå upp från din nuvarande siffra?"
Det slutliga målet med motiverande samtal är inte att skapa en relation mellan en auktoritetsperson och en patient, utan snarare en där behandlaren intar en position av vägledning och empati. Behandlaren bekräftar för patienten att alla val hen gör är helt egna, precis som beslutet att en dag förändras kommer att fattas på egen hand. Behandlaren lyssnar och vägleder, men tvingar aldrig fram beteenden som patienten inte själv önskar. På så sätt skapas en trygg miljö där patienten känner respekt och ägarskap över sin egen förändringsprocess.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online