Miljontals människor i USA lever idag med någon form av intellektuell funktionsnedsättning. Begreppet samlar många olika sjukdomar och tillstånd som påverkar människors mentala funktioner i en gemensam kategori. Många personer med intellektuell funktionsnedsättning möter både fysiska och psykiska utmaningar som kan göra vardagen svårare. Under de senaste decennierna har attityderna gradvis blivit mer medmänskliga och förstående, och förbättrad diagnostik, behandling och vård har gett personer i denna grupp större möjligheter att fungera som delaktiga medlemmar i samhället.
Att ha en intellektuell funktionsnedsättning innebär att leva med en kognitiv, emotionell eller fysisk funktionsnedsättning – särskilt en som hänger samman med avvikande sensorisk eller motorisk utveckling. Svårigheten visar sig under spädbarnsåret eller barndomen och innebär ett uteblivet eller försenat genomförande av barnets normala utvecklingsstadier.
I USA finns över sex miljoner människor som är intellektuellt funktionsnedsatta i någon grad, och cirka två miljoner av dem vistas på institutioner. Den vanligaste enskilda formen är Down syndrom, som står för cirka 20–30 procent av alla fall. Det vanligaste sättet att bedöma svårighetsgraden hos en persons intellektuella kapacitet är genom ett IQ-test. Testet undersöker om barnets intellektuella nivå ligger över eller under vad som betraktas som normal mental kapacitet. Ett barn som får ett resultat under 70 anses ha en intellektuell funktionsnedsättning. De flesta tillstånd är icke-progressiva, vilket innebär att de inte förvärras ytterligare över tid.
Genom historien har människor som märkts ut som mentalt utmanade behandlats annorlunda, ibland på fruktansvärda sätt. I antikens Grekland dödades spädbarn i Sparta om de misstänktes vara mentalt utmanade. På 100-talet e.Kr. såldes barn med funktionsnedsättningar i Rom för underhållningsändamål. Under medeltiden såldes de som slavar, övergavs eller lämnades åt sitt öde i kylan.
År 1690 publicerade John Locke sitt banbrytande verk An Essay Concerning Human Understanding, som definierade skillnaden mellan utvecklingsstörning och psykisk sjukdom. Under 1800- och 1900-talen gjordes stora framsteg när man började förstå hur personer med intellektuell funktionsnedsättning fungerar. Skolor byggdes och anpassade läroplaner utformades efter deras förmågor, och tester utvecklades för att identifiera en persons intellektuella nivå. Lagstiftare antog Education for the Handicapped Act 1975 och Americans with Disabilities Act 1990, vilket stärkte åtagandet att ge personer med intellektuell funktionsnedsättning chansen till ett normalt liv genom rätt till utbildning och rättvisa arbetsmöjligheter.
Personer med intellektuell funktionsnedsättning har svagheter som påverkar dem inom alla funktionsområden. Inom det kognitiva området kan de ha svårigheter med tänkande, problemlösning, begreppsförståelse, informationsbearbetning och övergripande intelligens. De kan också ha fysiska problem med motoriken, exempelvis med att gå och tala tydligt, samt fysiska avvikelser i ansiktet och på andra delar av kroppen.
Personer med Down syndrom har ofta avvikande hörselgångar, vilket leder till fler öroninflammationer. Vissa kan förlora hörseln i veckor åt gången trots behandling. Emotionella problem förekommer också – vissa barn kan bli extremt hyperaktiva, irriterade och svårkontrollerade vid vissa tillfällen.
Rötterna till en intellektuell funktionsnedsättning kan spåras ända tillbaka till befruktningsögonblicket. Ärftliga drag och onormal kromosomparning är bland orsakerna. Föräldrars ohälsosamma beteenden, som rökning samt alkohol- och drogmissbruk, kan påverka barnets utveckling och mentala tillstånd. Svält, undernäring och brist på rent vatten tidigt i livet kan också spela en roll.
Andra orsaker kan spåras till komplikationer under graviditet och förlossning, exempelvis syrebrist vid födseln. Ett foster som utsätts för sjukdomar som mässling eller hjärnhinneinflammation, eller för skadliga ämnen som kvicksilver eller bly, kan också drabbas av en utvecklingsstörning.
Även om ord som idiot, imbecill, sinnessvag och moron kan låta stötande idag, myntades dessa termer ursprungligen för att klassificera mentala tillstånd – inte för att håna människor som visade tecken på svårigheter. År 1910 använde American Association on Mental Deficiency ordet "feeble-minded" (sinnessvag) för att beskriva en person vars utveckling stannade av i tidig ålder, vilket gjorde att personen hade svårt att intellektuellt hänga med sina jämnåriga.
Tre nivåer infördes för att avgöra hur allvarligt den avstannade utvecklingen var: "idiot" avsåg en person vars mentala utveckling stannat vid kapaciteten hos ett tvåårigt barn; "imbecill" motsvarade utvecklingen hos ett barn mellan två och sju år; och "moron" den hos ett barn mellan sju och tolv år i vuxen ålder. Dessa termer har sedan länge övergetts och ersatts med mer respektfulla och medicinskt korrekta begrepp, som "intellektuell funktionsnedsättning".
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online