ADD (attention deficit disorder) och ADHD (attention deficit hyperactivity disorder) är neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som orsakar koncentrationssvårigheter, ouppmärksamhet och/eller hyperaktivitet. Båda diagnoserna kan få en försvagande effekt på en persons liv och leda till sämre prestationer i skolan eller på arbetsplatsen. Kring orsakerna till ADD/ADHD pågår en livlig debatt, och det finns också många missuppfattningar om diagnoserna.
Många människor tror att medicinsk behandling av ADD/ADHD helt enkelt är en ersättning för ett ordentligt föräldraskap. Detta stämmer inte. Även om det är sant att vissa barn utan ADD/ADHD felaktigt får diagnosen, har många barn verkligen den och behöver behandling. Det brukar inte finnas någon skillnad i uppfostringsmetoder mellan barn med ADD/ADHD och barn utan diagnosen. Även om föräldraskapet kan påverka utfallet av ADD/ADHD är föräldrarna inte orsaken till den.
En annan vanlig missuppfattning är att barn med ADD/ADHD inte är särskilt intelligenta. Detta är lika felaktigt. Många barn med ADD/ADHD är begåvade intellektuellt, men har svårt att koncentrera sig eller att hålla sig lugna.
ADD/ADHD tenderar att gå i familjer. Sambandet mellan arv och ADD/ADHD har observerats genom tvillingstudier och adoptionsstudier. I en tvillingstudie är det exempelvis mycket sannolikt att båda enäggstvillingarna har ADD/ADHD om den ena har diagnosen, eftersom tvillingarna delar samma DNA. Även hos tvåäggstvillingar och syskon som inte är tvillingar gäller att om ett syskon har ADD/ADHD är det mer sannolikt att även det andra syskonet har det.
I adoptionsstudier har man sett att barn med ADD/ADHD ofta liknar sina biologiska föräldrar betydligt mer än sina adoptivföräldrar, tack vare delade gener. Det tyder på att gemensamma gener är orsaken till det liknande beteendet mellan biologiska föräldrar och deras barn.
På 1970-talet väcktes för första gången idén att ADD/ADHD skulle kunna kopplas till överkänslighet mot vissa livsmedel. Sedan dess har dock ett flertal studier genomförts som inte stödjer denna teori. Trots detta fortsätter många att tro att det finns ett samband mellan viss typ av mat och ADD/ADHD.
En vanlig missuppfattning är att socker orsakar hyperaktivitet, även om studier inte har kunnat påvisa något sådant samband. En anledning till att denna idé lever kvar är att föräldrar ofta drar egna slutsatser när de observerar sina barn. När det gäller socker kan en förälder dock aldrig vara säker på att det är orsaken till barnets hyperaktiva beteende, eftersom det kan finnas andra faktorer som bidrar till beteendet och som föräldern inte har beaktat.
Man har upptäckt att barn vars mödrar röker tobak eller dricker alkohol under graviditeten löper större risk att utveckla inlärningssvårigheter än andra barn. Exponering för bly under de första tre levnadsåren har också kopplats till hyperaktivitet.
Exponering för bly, alkohol eller nikotin under graviditet eller tidig utveckling förklarar dock inte alla fall av ADD/ADHD. Tydligt är att det i de flesta fall finns mer bakom diagnosen än enbart närvaron eller frånvaron av ett giftigt ämne.
Det är en utbredd uppfattning att barn som tittar på TV har större risk att ha ADD/ADHD. Det finns dock inga konsekventa belägg som stödjer denna tanke. Med andra ord har barn med ADD/ADHD inte diagnosen för att de tittar mer på TV än andra barn. Vissa barn som ser mycket på TV har ADD/ADHD, medan andra barn som ser lika mycket inte har det.
Även om TV kan ha negativa effekter på barn är det alltså inte orsaken till ADD/ADHD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online