
Det kommer en tidpunkt då ett barn går från att bara vara olydigt till att uppfylla kriterierna för diagnosen trotssyndrom (Oppositional Defiant Disorder, ODD). Barnet svarar inte längre på vuxnas försök att styra om beteendet, och de problematiska beteendena har pågått i mer än sex månader med ökande svårighetsgrad. Vid den här punkten kan föräldrar eller vårdnadshavare behöva professionell hjälp för att barnet eller tonåringen ska kunna leva ett produktivt och hälsosamt liv.
Ett barn eller en tonåring som diagnostiserats med trotssyndrom uppvisar oftast följande kriterier:
Att söka professionell hjälp ger föräldrarna vägledning och stöd i arbetet med barnets beteende. Behandlare följer upp hur intensiteten och frekvensen av det trotsiga beteendet mot vuxna minskar över tid. De arbetar också direkt med barnet för att bryta mönstret med ilsknutar och bygga upp färdigheter för att bemöta vuxna i auktoritära roller på ett konstruktivt sätt.
Ytterligare färdigheter tränas in så att barnet kan vara konsekvent i sina relationer med vuxna. Barnet lär sig hur man bemöter vuxna och deras önskemål med respekt och samarbetsvilja. Stor vikt läggs vid orsakerna bakom den ilska, fientlighet och det raseri som barnet bär på. Föräldrarna får dessutom stöd i sin föräldraförmåga för att kunna hjälpa barnet att hantera ilska och frustration.
De färdigheter som arbetas med kan vid första anblicken verka självklara. Det finns dock ofta konkreta skäl till varför de aldrig lärdes ut eller inte blev konsekventa i barnets liv: skilsmässa, barnmisshandel, våld i hemmet, drog- eller alkoholmissbruk, bristande föräldrakunskaper hos föräldrarna, eller att barnet lämnats ensamt innan det var moget nog för det.
Här är en lista över färdigheter som ett barn eller en tonåring med trotssyndrom ofta behöver lära sig eller lära sig på nytt:
Listan kan behöva kompletteras beroende på varje enskilt barns behov och situation.
Ett barn eller en tonåring med trotssyndrom har ofta levt igenom en upplevelse som hen inte har lyckats bearbeta. Upplevelsen kanske inte framstår som särskilt avgörande för omvärlden, men för barnet är den referenspunkten som det nuvarande beteendet bygger på. Föräldrarna är inte alltid de bästa personerna för barnet att prata med, eftersom den avgörande händelsen i många fall rör en eller båda föräldrarna.
En professionell kurator eller terapeut kan vara precis vad ditt barn behöver – någon som står utanför familjen, kan se situationen objektivt och hjälpa barnet att hantera sin ilska. När barnet uppmuntras att prata med en kurator om händelser och känslor får hen möjlighet att utforska om sina känslor är befogade. Att känslorna är begripliga betyder dock inte att barnet har rätt att agera fientligt och hämndlystet. Det betyder att hen har rätt att bli upprörd – men också skyldigheten att hantera upprördheten på ett bra sätt.
Det finns verkligt hopp för barn och tonåringar med trotssyndrom – och för deras familjer. Arbetet är krävande, och det tar tid att omvandla år av ilska och fientlighet till en förmåga att acceptera vuxnas vägledning. Ingen blev så här på några dagar, och ingen lär om sina beteendemönster över en natt. Med stöd från hela familjen, skolan och professionella hjälpare kan förändringen dock bli både varaktig och genuin.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online