Dissociativa störningar är en grupp psykiska sjukdomar som kännetecknas av störningar eller avbrott i medvetande, minne, identitet eller perception. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (fjärde upplagan, textrevision – DSM-IV-TR) finns det ingen enskild "dissociativ störning", utan flera tydligt åtskilda tillstånd som definieras av specifika symtombilder.
De dissociativa störningar som listas i DSM-IV-TR omfattar dissociativ amnesi, dissociativ fuga, dissociativ identitetsstörning, depersonalisationsstörning samt ospecificerad dissociativ störning. Nedan går vi igenom de viktigaste symtomen för varje diagnos.
Huvudsymtomet vid dissociativ amnesi är oförmåga att minnas information om sitt eget liv som inte kan förklaras av normal glömska, hjärnskada, andra dissociativa störningar, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) eller somatiseringssyndrom. Informationen rör oftast något stressande eller traumatiskt. Symtomen måste dessutom vara så uttalade att de stör personens funktion i hemmet, på arbetet, i umgänget med vänner eller inom andra viktiga områden i livet.
Kännetecknande för dissociativ fuga är en oväntad och oförklarlig flytt eller resa bort hemifrån, kombinerad med oförmåga att minnas sitt förflutna. När personen väl har etablerat sig på den nya platsen blir hen antingen förvirrad kring sin egen identitet eller skapar sig en ny. Det är viktigt att notera att symtomen inte förekommer inom ramen för dissociativ identitetsstörning, inte uppstår under påverkan av droger och inte orsakas av ett allmänt medicinskt tillstånd. För att kunna klassificeras som dissociativ fuga måste symtomen dessutom orsaka så mycket lidande att sociala relationer, arbete eller andra områden som personen anser viktiga störs.
Huvudsymtomet vid dissociativ identitetsstörning är att jaget splittras i två eller flera distinkta personligheter. Minst två av dessa identiteter måste regelbundet ta kontroll över personens beteende. Typiskt är också oförmåga att minnas viktiga delar av sig själv som inte kan förklaras av vanlig glömska. Störningen får inte heller bero på droger eller ett allmänt medicinskt tillstånd.
Det mest framträdande symtomet vid depersonalisationsstörning är återkommande känslor av att vara främmande för sig själv eller sin kropp. Känslorna kan beskrivas som att betrakta sitt liv som om det vore en film, att känna sig som en maskin eller att befinna sig utanför sin egen kropp. Trots denna dissociation kan personen med depersonalisationsstörning skilja verklighet från fantasi. Depersonalisationen får inte uteslutande förekomma inom ramen för annan psykisk störning, inte bero på droganvändning och inte orsakas av annat medicinskt tillstånd.
Detta är en samlingsdiagnos för personer som har störningar i medvetande, minne, identitet eller perception, men som inte uppvisar tillräckliga symtom för att uppfylla kriterierna för någon av ovanstående diagnoser. En diagnos av ospecificerad dissociativ störning kan ofta utvecklas till en annan dissociativ störning om den lämnas obehandlad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online