Inom psykiatrin kan diagnosen borderline personlighetsstörning (BPD) få många professionella vårdare att snabbt överväga att remittera patienten vidare till någon som är "mer kvalificerad". Att arbeta med en person med BPD kräver tålamod, empati och en tydlig förmåga att sätta och upprätthålla fast gränser. Om det är utmanande för en utbildad terapeut är det självklart minst lika svårt för familjemedlemmar och närstående att hantera relationen.
Här är sex konkreta steg som hjälper dig att skapa en mer stabil och trygg kontakt med en närstående som lever med borderline personlighetsstörning.
Det första steget är att lära dig mer om sjukdomen. Borderline personlighetsstörning kännetecknas av en djup rädsla för att bli övergiven, suicidala uttalanden och handlingar, en instabil självbild, svartvitt tänkande, problem med ilska, kroniska känslor av inre tomhet samt impulsivitet. För en fullständig lista över symtom kan du läsa i diagnosmanualen DSM under avsnittet om personlighetsstörningar. Den finns på bibliotek, i bokhandlar och online.
När du har gjort din bedömning och kommit fram till att din närstående verkligen passar in på beskrivningen behöver du söka stöd. Familjer till personer med BPD kan splittras av individens beteende. Det är avgörande att få hjälp och uppmuntran från personer som förstår din situation och kan vägleda dig. Kontakta exempelvis en anhörigförening som Riksförbundet Balans eller en kommunal psykiatrisk verksamhet.
Berätta för personen med BPD hur du känner kring dennes beteende (var konkret och specifik) och spegla deras känslor tillbaka till dem. Om du försöker blidka personen eller lösa problemet mitt i ett emotionellt utbrott kommer du att misslyckas – och riskerar att bli utbränd och dras in i onödig och verkningslös dramatik. Personen med BPD går vidare till nästa fråga, men för dig kan återhämtningen ta mycket längre tid.
Om personen till exempel är verbalt kränkande och du har varnat för att du inte kommer att delta i samtal under sådana förhållanden måste du hålla ditt ord. Gränser som inte följs förlorar snabbt sin funktion.
När du sätter gränser och håller dem behöver du också försäkra den närstående om att du ändå finns kvar. Du kan till exempel säga något i stil med: "Jag pratar inte med dig när du skriker, jag går härifrån nu, men vi pratar senare." Eftersom personer med BPD brottas med både verkliga och upplevda övergivenhetskänslor samt svartvitt tänkande behöver de ständig försäkran om att du fortsätter vara stabil och närvarande.
Diskutera inte personens känslor – fokusera istället på beteendet. Observera handlingarna och vilken effekt de har på dig, och be personen ändra det som stör dig. Ge konkreta och mätbara förslag, men försök inte förändra hur personen känner kring saken; det slår oftast tillbaka mot dig. Ju mer saklig och konkret du är, desto större chans har du att lyckas i kontakten med en person som lever med BPD.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online