Många barn och ungdomar gör revolt mot auktoriteter, men vad krävs egentligen för att det ska klassas som trotssyndrom (oppositionellt trotssyndrom, ODD)? Symtomen är i grunden likartade hos barn, tonåringar och vuxna. Här går vi igenom de typiska maktstriderna och beteendemönstren som kan tyda på denna beteendestörning.
Kom dock ihåg att endast legitimerad psykolog, psykiater eller annan psykisk hälsa-specialist kan ställa en formell diagnos av detta eller något annat psykiatriskt tillstånd. Artikeln är ett stöd för att förstå symtomen – inte en ersättning för professionell bedömning.
Notera om personen ofta tappar humöret, bråkar med vuxna eller vägrar följa deras regler. Förekommer det att hen medvetet retar eller skyller på andra? Ett mönster av fientligt eller negativt beteende – lättretad, bitter, arg eller hämndlysten – kan vara ett tecken på trotssyndrom.
Se om personen aktivt söker upp konflikter och ständigt testar gränser, särskilt gentemot auktoritetsfigurer som föräldrar och lärare. Vuxna med syndromet kan i stället hamna i maktstrider med chefer, arbetsgivare eller dominerande familjemedlemmar.
Leta efter en detaljerad förståelse för vilka "knappar" personen kan trycka på för att få en starkare reaktion från auktoritetsfiguren – och därmed en större känsla av kontroll över sitt eget liv. Observera också om hen faktiskt använder denna kunskap i praktiken.
Granska hur personen reagerar när hen får den känslostyrda eller okontrollerade reaktion hen söker, omedvetet eller inte. Blir auktoritetsfiguren känslomässigt upprörd? Personen tenderar då att känna tillfredsställelse eller vinna något av interaktionen – på något sätt uppfattar hen att ett behov i sitt liv blir tillgodosett. Denna dynamik kan lätt bli ett fast mönster.
Titta närmare på personens bakgrund. Många som diagnostiserats med trotssyndrom kommer från kaotiska miljöer eller familjer där gränssättningen varit inkonsekvent. Syndromet hänger ofta samman med ADHD och andra uppmärksamhetsrelaterade svårigheter, som dessutom kan gå i arv i familjer.
Om flera av dessa mönster förekommer regelbundet under minst sex månader och stör vardagen hemma, i skolan eller på arbetet är det dags att kontakta vården. En barn- och ungdomspsykiater (BUP) eller vuxenpsykiatrin kan göra en ordentlig utredning. Tidig insats ökar chanserna till positiva resultat, både för individen och för relationerna runt omkring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online