Så förespråkar du effektiva psykiska hälsotjänster för barn

Endast ett av fem barn som har fått en diagnos kopplad till känslomässiga eller psykiska hälsosvårigheter får den behandling de faktiskt behöver. Enligt American Academy of Child and Adolescent Psychiatry är känslomässiga problem och psykisk ohälsa hos barn och ungdomar i hög grad behandlingsbara – förutsatt att rätt hjälp sätts in i tid.

Som förälder eller annan närstående vårdgivare spelar du en avgörande roll. Genom att lära dig förespråka tidig identifiering, en grundlig utredning och lämpliga insatser kan du se till att barnet får det stöd det behöver och minska risken för långvariga känslomässiga svårigheter. Här är åtta konkreta steg som hjälper dig att bli en effektiv talesperson för barnets psykiska hälsa.

Instruktioner

1. Kontakta en specialist om du misstänker problem

   Om du är förälder och misstänker att ditt barn kan ha en känslomässig störning, kontakta en psykisk hälsoprofessionell i din närhet som är specialiserad på behandling av barn och ungdomar. Begär en omfattande utredning så snart som möjligt.

2. Tag kontakt med föräldrarna om du är lärare

   Arbetar du som lärare och misstänker att ett barn har känslomässiga svårigheter bör du kontakta föräldern eller den primära vårdgivaren. Be om ett privat samtal där ni kan diskutera dina observationer och ställa frågor. På så sätt kan alla arbetar tillsammans för att säkra rätt stödinsatser för barnet.

3. Var delaktig i utredningsprocessen

   Som förälder ska du delta aktivt i varje steg av utredningen och inte vara rädd för att ställa frågor. Det är avgörande att du förstår utredningens resultat, barnets diagnos samt hela spektrumet av behandlingsalternativ som finns tillgängliga.

4. Begär en andra bedömning vid behov

   Håller du inte med om resultatet av en psykiatrisk utredning, känner du dig inte bekväm med kliniker eller behandlingsalternativet, eller förstår du inte en specifik rekommendation – tveka då inte att begära en second opinion eller byta terapeut.

5. Säg nej till beslut du inte ställer dig bakom

   Låt ingen övertyga dig om att du inte kan vara direkt delaktig i ditt barns diagnos och val av behandlingsinsatser inom den individuella utvecklingsplanen (IEP). Det är ditt barn, och om du inte håller med om en IEP har du rätt att vägra underteckna handlingarna. Planen kan inte genomföras utan ditt godkännande.

6. Utforska lokala stödresurser

   Det finns oftast flera stödtjänster i din kommun, ditt län eller din region. Om din vårdgivare inte kan eller vill ge dig namn och telefonnummer till dessa tjänster kan du kontakta den lokala skoldistriktets specialpedagogiska chef eller administratör för en lista över tillgängliga resurser.

7. Vänd dig till högre instanser vid orättvisor

   Känner du att ditt barn inte behandlas rättvist eller inte får rätt stöd i skolan, kontakta din delstats Mental Health Director eller delstatens utbildningsnämnd (State Board of Education) för en lista över resurser samt en kopia av Individuals With Disabilities Education Act (IDEA). Lagen ger dig en översikt över dina rättigheter och möjligheter att förespråka omfattande psykiska hälsotjänster inom det offentliga skolsystemet.

8. Följ upp medicineringen noggrant

   Om du upplever att medicin som ditt barn fått ordinerad gör hen sjuk, sömnig eller orsakar oberäkneligt beteende ska du omedelbart informera terapeuten och be om en ändring av typ eller dosering. Ingen känner ditt barn bättre än du.