Vad är komorbiditet? En guide till samtidiga sjukdomar

Begreppet komorbiditet används för att beskriva sekundära eller tertiära sjukdomar och störningar som förekommer hos en person utöver en primär sjukdom. Ett vanligt exempel är missbruk av droger, som ofta beskrivs som komorbidt med andra psykiska sjukdomar.

Dessa sekundära och tertiära tillstånd antas interagera med varandra och med den primära sjukdomen, vilket kan påverka prognosen och förloppet för respektive tillstånd. Det framhåller bland annat den amerikanska myndigheten National Institute on Drug Abuse (NIDA).

Det är viktigt att inte förväxla komorbiditet med multimorbiditet. Multimorbiditet syftar på flera sjukdomar som finns hos samma person utan att någon av dem definieras som en primär eller så kallad "index"-sjukdom.

Modeller för komorbiditet

Det finns flera olika sätt att betrakta flera sjukdomar som komorbidta. De fyra vanligaste modellerna är:

• Direkt orsakssamband: Den enklaste modellen, där en sjukdom direkt orsakar den andra.
• Gemensamma riskfaktorer: Riskfaktorerna för de två sjukdomarna är nära kopplade till varandra. Exempelvis kan rökning och alkoholmissbruk leda till både emfysem och levercirros.
• Heterogen modell: Riskfaktorerna för de två sjukdomarna är inte relaterade till varandra, men vilken riskfaktor som helst kan kopplas till vilken sjukdom som helst. Ett exempel är rökning och hög ålder hos en person som har både lungcancer och ischemisk hjärtsjukdom.
• Oberoende: Två sekundära sjukdomar visar sig i själva verket vara symtom på en tredje sjukdom. Exempelvis kan spänningshuvudvärk och högt blodtryck vara symtom på feokromocytom, en sällsynt hormonproducerande tumör.

Charlson-indexet

Charlson-indexet används för att förutsäga risken för dödlighet inom ett år hos patienter med komorbida tillstånd. Indexet bygger på 19 kategorier av komorbiditet för att beräkna en patients poäng – ju högre poäng, desto större är risken att patienten inte överlever året.

Även om Charlson-indexet länge varit det mest använda verktyget för att mäta komorbiditet, använder allt fler vårdgivare och forskare idag Elixhauser-indexet, som baseras på hela 30 olika tillstånd och därmed ger en mer omfattande bild.

Komorbiditet vid psykisk ohälsa

Ett av de vanligaste fallen av komorbiditet är sambandet mellan drogmissbruk och andra psykiska störningar. Hos vissa brukare kan droganvändning väcka fram latenta symtom på psykiska sjukdomar som schizofreni, bipolär sjukdom och depression. Andra utvecklar ett missbruk när de försöker självmedicinera en redan befintlig psykisk ohälsa.

Sambandet mellan schizofreni och nikotinberoende är särskilt starkt. Forskning visar att de specifika hjärnavvikelser som är förknippade med schizofreni förstärker nikotinets belönande effekter, exempelvis frisättningen av dopamin. Dessutom delar drogmissbruk och psykiska störningar ofta samma underliggande faktorer, såsom genetisk sårbarhet och traumatiska upplevelser i tidig barndom.

NIDA uppskattar att cirka 45 procent av de intagna i amerikanska fängelser har en psykisk sjukdom som är komorbid med drogmissbruk – en siffra som tydligt illustrerar hur sammanflätade dessa tillstånd ofta är.

Behandling

Trots att många läkemedel har visat sig effektiva vid behandling av opioid-, nikotin- och alkoholmissbruk finns det fortfarande begränsad forskning om dessa läkemedels effekt vid samtidig psykisk ohälsa. Många missbrukare med komorbida tillstånd har dock gjort stora framsteg genom beteendeterapier, exempelvis dialektisk beteendeterapi (DBT), assertiv community treatment (ACT) och exponeringsterapi.

När det gäller fysiska komorbida tillstånd delar de ofta gemensamma aspekter i sjukdomshanteringen och behandlas därför ofta tillsammans av specialister. En patient med både diabetes och ischemisk hjärtsjukdom samt olika kardiovaskulära riskfaktorer som högt blodtryck får exempelvis sin huvudsakliga vård på en kardiovaskulär mottagning.